Aftonbladet – 22 september 1835, sida 2

Lund d. 16 Sept: Redan börja Studerande atlj anlända till staden, och lifligheten härstädes i samma mon att stiga. Den gamla Carolina tager genast på sig ett gladare utsecnde, och i aftonstunden, när de unga skarorna hvimla på Lundagård, bviskar hon moderligt till dem i det hulda månskenet: mina söner! rirukten ej att jag på eder skall inympa några politiska irrläror. Jag är en dotter af Carl XI och mer än ett sekels erfarenhet dväljes inom mina murar. Det är jag som gjort Skåne Halland och Blekinge till Svenska provinser; jag som inplantade i den Skanska allmogens bröst kärlek till Carl den Tolfte, så av de Skånska bonddrängarna slogos för honom som lejon mot Danskarna; jag som alltjemt i Skåne närt tillgifvenheten för den Svenska regeringen och det Svenska landet. Något godt, — jag vägar säga, något stort har jag saledes uträttat. Nu tycks mig som vore jag nästan bortglömd, men hvad är det mer? Jag är stolt öfver alt ärligt hafva uppfyllt min bestämmelse. Möjligtvis kan Skane umbära mig; men kan Sverge umbära Skåne? Det berättas att Rikets Biskopar varnat och förmanat de från Gymnasierna utgående ynglingarne att icke fara ned till Lund, for att icke bli besmittade af liberalism. Bättre skulle i sanning den helige fadren i Rom ej hafva gjort det, och den Svenska kyrkan må fröjda sig öfver att hos sina högsta styresmän se ett sa allvarligt nit. Dock — det är sannt, här är ej fråga om Svenska kyrkans, utan om Svenska politikens bästa; och i sådant fall, fråga vi, är någon fara för handen? Hafva vi icke midt ibland oss tvenne Regeringens pelare, — för att begagna ett af Aftonbladets minga syndiga uttryck? Halva vi icke i Lund för närvarande hvad ingen annan stad i Sverige, ja icke ens i Europa, har, — tvenne Biskopar? Och om i fordna tider, som visserligen också hade sina oroligheter, Biskopen i Lund och Biskopen i Dahlby bodde för nära hvarandra, för att förlikas, så förlikas, synnerligen i politiken, de korsbeprydde Herrarna nu så mycket mer, ju närmare hvarandra de bo. De förbemälte varnande Biskoparna hatva således handlat högst opolitiskt. Tiden är just nu inne för stora politiska omvändelser i vår Universitetsstad, och om Lund tillförene varit framom sin tid i Sverge, så börjar den nu, hvilket vi nämna till de förskräcktas; tröst, att med liberalismens aftagande synbarligen bli efter. Vi behöfva att derpå anföra blott ett enda exempel. På de flesta andra ställen har man redan inbergat årets gröda, men vid Lund står kornet ännu på rot. Huru hugneligt tudstecken detta är, må politikens invigde afgöra. (Skånska Korrespondenten.3