Aftonbladet – 22 september 1835, sida 1

HanSscenae , Kan den trallande vinken, Som Vi VISST 10r— ut sett, om den mägtiga verkan af belöningar och staff icke undgå att fasta våra kära Jlandsmäns synnerliga uppmärksamhet. England hade aldrig stigit till den höjd , det nu innehar, om der rådt samma konsiderationsoch barmhertighetssystem , som här länge skyddat oskickligheten eller pligtförgätenheten. Engelska krigsrätter låta skjuta hvarje befälhafvare, som icke uppsöker — ja som icke slår — en -lika stark fiende. Här se vi orsaken, hvarföre Engelska historien icke kan uppvisa något Ratan, eller dylik skamfläck. Hvarje imbecil, som har börd nog att anse sig berättigad att anföra sina medborgare, skall, under ett dyhkt system alldrig draga i betänkande att åtaga sig det ansvariga kallet; men han skall bäfva tillbaka och lemna rum ät dugligare personer, om han. har en: Engelsk krigsrätt för ögonen. Han skall lära sig begripa, att han måste spela om sitt hufvud, då han embarkerar i ew dylikt företag , och att han icke bör begära utsigt till den ofantliga vinst, som framgången lofvar, utan att halla något ofantligt emot. Men här synes man i långliga tider hafva vant sig att utan fruktan kasta sig in uti elt ojemnt spel, der allt är att vinna och intet att förlora. Vinner en anförare seger, eller något som. ens på afstånd liknar en seger, så är han säker på ett enthusiastiskt ecmöttagande af styrelse och folk ; förlorar han, genom den pslaste feghet eller oskicklighet, så är han åtminstone säker att icke få ett hår rördt på sitt hufvud. Och detta allt är förhållandet hos en af de personligt käckaste nationer i Europa! tå Hr af Forsell lefver endast för de stora. och vackra ideer, genom Bvilkas allmänna antagande menskligheten går, som det heter, framåt. Det är således gitvet, att han skall hylla näringsfrihet, handelsfrihet, de fattiges uppfostran, med flera saker, som äro en styggelse för våra stationära. Vi vilja icke genom. några utdrag beröfva läsaren nöjet att se hans anmärkningar i sammanhang i boken. Vi hänvisa således dit och tillåta oss en utflygt, endast om ett ämne, som egentligen lärer hafva föranledt resan eller skola för späda barn (Infauts School). Om behofvet af dylika skolor torde väl ingen tvifla, som sett, huru den arbetande klassens barn uppväxa, i synnerhet i hufvudstaden. Presterskapet må vara huru nitiskt och rättänkande som helst, så förslår dock icke dess tillsyn, för att förmå föräldrarna till uppmärksamhet på sina barns fysiska och moraliska bildning i de späda aren; och äfven om foräldrarne wille så kunna de dock icke spara nog tid från sma göromål, som vanligen hålla dem ute hela dagarna. Hvad de vanliga hos oss befintliga skolorna angår, så ligger det i deras plan, och måste ligga det, att emottaga barnen först vid en ålder, då mycket redan är försummadt, ja äfven fördärfvadt. Det är således en vacker tanke att försöka fylla luckan och bibringa bildning ifrån den första stunden, då fattningsförmågan vaknar — och det är ganska tidigt, såsom vanliga erfarenheten visar och Hr af F. ytterligare ådagalagt genom de frappanta exemplen från de Engelska Infant Schools. Barnet är icke gammalt, förr än det begynner känna kunskapsbegär, fast det är sifvet, att detta då är af en helt annan art än vid en längre framskriden alder. Undervisningsämnena måste därföre med urskillning lämpas etter den möjliga utsträckningen af barnets ideekrets. Vid dessa skolor, vida mer än vid de vanliga gamla, beror hela verkets framgång på de undervisandes nit och fallenhet. Om läraren icke i botten begripit andan afsitt kall, om han icke är enthusiast derför, skall en dylik skola, om än aldrig så väl inrättad, leda till alldeles ingenting. Man har redan hos oss begynt inse vigten af, att någonting för ett dylikt andamål göres. Det vore önskligt, att de revisioner, som företagas med sådane imältningar, icke inskränkte sig till granskning af silror, utan afven om fattade den immateriella förvaltningen, redogjorde för inrättningens gång och machineri, Nationen i allmänhet är okunnig om beskaflenheten och organisationen af de flesta dyhka inrättningar. Huru deras kassa står, få vi veta; men för öfrigt äro de meddelade mnoticerne ganska magra, vanligen mest hestaende af complimenter och af uppräkning af elevernas autal, äc. How it works, som Engelsmannen säger, upplyses föga. Kanske är det dock obilligt begärdt, atv revisorerne skulle författa detaljerade noticer i detta afseende; och det vore derföre önskeligt. alt någon cnskild ville företaga en beskrifning om hufvudstadens uppfostringsanstalter, 1 sy nnerhet dem, som egentligen äro ämnade för den arbetande klassen och den första äldren. Ingen skulle kunna göra detta bättre än Hr af Forsell; och vi skulle lyckönska oss, om våra anmärkningar kunde, föranleda honom att tänka på något dylikt. Med sin erfarenhet om hvad som är tillgjord: i det filantbropiska Enoland och annorstädes. och sitt Aasttröttioa nit för