Aftonbladet – 16 september 1835, sida 1

ee U — OH MV Rs ÖVR YN KC MM MW ine tite rOÄ Ae ——— — So 2 NOU DID LER, AED JALLESLER CcIROLE tillstånd af legal, allmän ordning. Men ministeren vet sjelt, att allt detta icke är tillräckligt. Juryn kommer ju ännu allud att dömma öfver den frågan, om pressen angripit Konungens person, samt gjort hans rätt till thronen och regeringens princip till föremål för diskussion? Väl har man sökt att lättare komma åt fällande juryer, derigenom att man, i stället för det förut erforderliga röstantalet, 8 mot 4, föreslagit det mera gynnande förhållandet af 7 mot I. Men de nya lagarne hafva, måhända, imedlertid den verkan, att en åttondedel af samtlige jurymännen, som förut röstade i regeringens interesse, affalla från henne. Vinsten på ena sidan uppväges således genom. förlusten å den andra. Hvad inflytandet på theater och karrikaturer i Frankrike beträffar, så har erfarenheten redan för länge sen tillräcklgen bevist huru härmed kommer att gå. Ju strängare theatercensuren är, desto skarpare blir örat för de minsta allusioner; ju mera karrikaturen hålles i tvång, desto begärligare söker ögat 1 hvarje sirat en förbort gad mening. Liksom intet språk i verlden mera ägnar sig till Calembourgs, än det Fransyska, så finnes också hos intet annat folk öga och öra så vana för hvad som kan tagas i dubbel mening, som hos Fransmännen i de lägre klasserne, i synnerhet i ståderne. — Tryckta kattunsförkläden, der sammanslingrade grenar bildade ett NN, köptes på sinstid med mycken begärlighet; nejlickor, violblommor, liljor hafva redan ofta gjort tjenst som fana. Uttrycken: Ile petit caporal, le petit (Hertigen af Reichstadt ), LP enfanti exile, Cest un bon, un ancien (en Bonapartist eller liberal) il est tout blanc (en ultra) gifva, jemte mycket annat, ett begrepp om dessa förhållanden. De existerande lagarne räcka således icke till, nya lagar. skola kringgå kartan, och till slut kullkasta henne, såsom justitieministern sjelf redan gifvit en vink om. Om regeringen derigenom å ena sidan vinner en legitimist, så förlorar hon deremot på den andra en gammal liberal, och den tid kan icke vara långt borta, då doktrinärerne befinnas utnötta, liksom förut Lafayette, Lafitte, Gerard, Dupin m. fl. Legitimisternes eller restaurationspartiets anspråk vexa med hvarje steg; presterskapet visar oss derpå ett exempel. Tror man väl att erkebiskopen i Paris låter afspisa sig med ett Te Jeum, med att Konungen irfinner sig i: kathedralen, eller med några middagar 1 Tuillerierne? Partiernes politiska manövrer äro isig sjelfva för presterskapet likgiltiga; större aktning och verksamhet, och bättre :ställ: ning i ekonomiskt hänseende — det är hvad presterskapet sträfvar efter. De gynnade under förra regeringen adeln, och talade, till försvar för jordförmögenheten såsom patriar— kalisk princip, emot industriväsendet. Men om :borgarklassen nu sluter sig till den nya kronan, och den arbetande klassen blott genom Evangelii fridsord kan återföras till saktmod och förnuft, så griper kyrkan visserligen till detta medel, när intet annat återstår för henne. Presterskapet kan icke stöta ifrån sig dessa förlorace får, som på nåd och onåd lemna sig i dess våld; det kan icke fortfara att bekämpa industrialismen. Derigenom afvänder det ifrån sig jordförmögenheten. Men äfven om man antager att det lyckades presterskapet, att förena de stridiga pohtiska interessena, så skulle otror, som öfvergått från höofkretsen och adelsklasserne till den högre borgarklassen, i foll dessa skenbart återvände till religion, redan i kraft af oppositionsbegäret sprida sig ännu djupare ned i de lägre folkklasserne i städerne, och derifrån verka vida betänkligare än förut. Men ännu har fabriksoch köpmansståndet, såsom här i Lyon, ingen håg att ställa sig tll efterrättelse kyrkans stränga fordringar i moral och ascetik, och hlott den fastaste öfvertygelse att lyckan icke annorstädes står att finna, skall kunna förmå dem dertill. Här kommer nu pressen att oupphörligt reta och såra. En transcendental filosofi, hvilken, liksom i Tyskland, understödjer rehgionen, är i Frankrike icke möjlig, huru ofta försöket också dermed gjordes. Det stora lärda skrået, med läkarne såsom de driftigaste och oafhängigaste politier i spetsen, hyllar den materialistiska eller på sin höjd den här såkallade pantheistiska läran, gör, så der nödtorfteligen, de heliga bruken efter, men vill alldeles icke veta af något dogmväsen, hvilket de kalla för foster af en sjuk fantasi. Mathematici och naturforskare tro för mycket på sina formler och analyser, för att underordna sitt förnuft tron. Historikerne tro sig hafva alltför väl studerat den kristeliga kyrkan, för att — vilja jemna nya vägar för hierarkien. Men redan nu fordrar Gazette katolska tron såsom Stats-religion. Om regeringen ger efter i denna punkt, så blir deltagandet i messa, bikt och allmänna processioner en ofta. oläglig anfordran till alla embetsmän, domare, magistratspersoner och militärer. En helgeråns-lag, protestanterne Guizots och Gasparins aflägsnande ur ministbren, äfven4 4 Ar a KA por bra. oo