Aftonbladet – 15 september 1835, sida 3

Man sade mig att de voro hans kusiner. Deras klädsel skiljde sig på intet sätt från det öfriga manskapets. Likt sina kamrater buro de pantalonger, hvilka voro upvikna ända till knäna, och visade deras af solen brunstekta strumplösa ben. Deras kusin, hvilken kunnat skicka sig mot dem, såsom en pascha af tre hästsvansar, syntes likväl alls icke göra något afseende på oordentligheten i deras toilette, utan pratade och skratta de i kapp med dem öfver de yttranden och infällen, somm de förmodligen ömsesidigt utbytte på sin bergsdialekt. Penna godsinthet utgör den säkraste grundvalen för hans myndighet, ty det är bekant att, af alla Drottningens Generaler, är fl Pastor alltid rigtigast underrättad om fiendens stridskrafter och företag. — Detta härrörer deraf, att i detta krig, der broder är väpnad mot broder, och son emot far, har hans populära och milda sätt att vara förvärfvat honom tillgilna anhängare, äfven i Carlisternes leder. Underrättelser meddelas honom icke sällan äfven från sådana håll, der hvarken Rodils hotelser eller guld, finna något inträde; också hörde jag honom öfverallt berömmas utom vid den sistnämdes armve. Här finnes nemligen en hop Officerare, tillhörige de rikaste och anseddaste familjer på halfön, hvilka ej kunna förlåta honom hans ringa börd och de utmärkelser hans värja förskaffat honom. Som de icke kunna bestrida hans öfverlägsenhet i utförandet af et så affektera de ett förnämt förakt för detta krigssätt i allmänhet. För öfrigt veta de att den stackars herden icke erhållit någon finare uppfostran. De öfverdrifva således värdet af: denna uplfostran och af vettenskaplig bildning, nedsätta praktiken 1 jemförelse med theorien, och framställa en bibliotheks-pedaut, såsom den fullkomhgaste typen for en Armåee-befälhafvare. (Slutet följer.) q 15 13