Aftonbladet – 15 september 1835, sida 2

RALEIDOSEORP DE ENGELSKA KÄLKBORGARENAS HELGDAGSNÖJEN OM SOMMAREN. (Ur Dublin University Magazine.) Ett skeft öga ser allt i naturen skeft. Detta ordspråk sannas också på hufvudstadens kälkborgare. Afven 1 deras tidsfördrif tyckas de eftersträfva saker, som uppfylla hvarje annan menniska, hvars sinnen ej äro förderfvade, med afsky. Sålunda ha vi nu hunnit till pingsthelgen, och väderleken har oförmodadt blifvit så varm, som i den heta zonen. Hvad skola våra Londonska borgare nu företaga? Alla ha blott en enda tanka, den: att roa sig, och man måste tillstå, att sättet hvarpå de uppnå sin afsigt, är ganska ändamålsenligt. Gå ner till landstigningsplatserne vid Themsen, och betrakten de till Greenwich, Woolwich och Gravesend afgående angfartygen. Sen dessa hundrade och tusende personer och saker, som här hoppackas likt sillen. Män, qvinnor, barn, matknyten, dryckesvaror, pipor, tobak, allt bildar en enda massa; några sucka, andra skratta, alla svettas, alla äro mer eller mindre öfvertygade: att de roa sig. Fartyget vaggar, och ni fruktar att se alla sänkas i strömmen. -Emedlertid upplöser sig den tjocka röken i mörka moln ifrån skorstenen, och de svettdroppar, hvilka som snöbollar nedrulla från de glödgade ansigtena, förvandla sig till svart smink på deras kinder. Angan utströmmar, och dess lukt, blandad med den af tjära och gjutgods, kittlar, på ett angenämt sätt, hopens luktnerver. Men hvad betyder det? De roa sig ändå, och svärja på, att de aldrig sett någonting intressantare. Fartyget har emedlertid anländt ull sin bestimmelseort, och här. . . . Gode Gud! hvilken fruktansvärd konsumtion af öl, enbärsbränvin och tobak. Barnen, som äro bleka och uppsvällda genom öfverdrifvet förtärande af osund föda, gråta öfver magplågor, och, för att aftorka deras tårar, tillstoppar man deras mun med en hop feta bakelser. Föräldrarne gå till det första värdshus ; där inträda de i en, redan förut af menniskor uppfylld sal, hvaraf öl och tobaksåangor, allt sedan syndafloden, tagit besittning. Mannen Jåter ge sig en pipa och en mugg öl; frun tar lite med vatten uppblandadt enbärsbränvin, barnen dela ömsom med pappa ech mamma, till dess de kräkas. Nu dånar klockan, som påminner om åerresan ; hastigt uppror! Man springer, för att hinna till stranden; den ena skuffar, klämmer och trampar den andra: man röker in hvarann, och svettas ånyo, och kommer hem, för att intaga en aftonmåltid af ost, bröd och öl; derefter sträcker man sig på sängen, helt och hållet imtagen af dagens nöjen. På detta sätt tillbringar handtyerkaren sina helgdagar. Köpmannen deremot som tillslutit sin bod, och anser sig för något mer, än bara vatten, föraktar sådana simpla tidsfördrif. Ian stiger upp på taket af en postvagn, och låter köra sig ut åt -landet. Ni tror kanf de a hända att han under vägen. njuter vid åsynen af präktiga träden eller ängarne, celler med förtjusning insuper de ljufva dofterna från blommor och växter? — A nej, det är icke modernt. Ehuru han sitter på vagnshimmeln, så bör man veta, att han likväl är bekant med den stora verldens seder på jorden. Således tar han fram ur fickan sin cigarrlåda, ber att vagnen må stanna, för att begära eld, och af erkänsla för kuskens artighet, undfägnar han älven honom med