Aftonbladet – 15 september 1835, sida 1

Hr AF FÖRSELLS RESA I ENGLAND. (Forts. från N:o 124.) Då vi medgifvit att Svenska regeringen från laångliga tider tillbaka visat omvårdnad om industrien, hafva vi tillika anmärkt, att denna omvårdnad mera framträdt i stora kolossala företag och förbisett det mindre lysande, men nödvändigare. Detta torde. ligga i national-lynnet. Såsom exempel på denna smak hafva vi anfört det stora företag, för hvilket mången vida rikare nation skulle hafva hisnat — Görha Kanal. Denna kan möjligen i en framtid blifva nyttig för det allmänna, åtminstone för en eller annan provins; men för dem, som vågade sina pengar i företaget, blifver den aldrig annat än en sorgekälla. Och om i en mycket aflägsen framtid den kan, som termen lyder, bära sig, så äro åtminstone alla de då redan döda, som läto af of ficiella förespeglingar förleda sig att uppoffra sin förmögenhet på det gigantiska luftslottet. Detta inträffar dessutom icke förr, än man ändtligen funnit, att man begynt i orätt ända, och att de små kommunikationsvägarne bordt föregå. Man skall då inse, hvad Hr Dalman riktigt utvecklar, att landet måste genom dessa små kommunikationer både komma till behof af en dylik stor pulsåder och till förmåga att frambringa den, innan den bör påtänkas. Annu finnas personer, som, i sin kortsynthet, skratta åt ett förslag om våra vägars förbättring och behandla det såsom en befängd vision, ett -hufvudlöst projektmakeri. Vi minnas allt för väl, att för en tjuge år tillbaka en riksdagsman i presteståndet väckte en dylik motion, och att man, för att skratta at honom, icke ansåg .sig behöfva mer än anföra factum och utropa: hvilken narr! han vill räta alla vägar i riket. Förslaget föreföll lika befängdt, som den diktade berättelsen om bonden, hvilken ville flytta Påsk och Pingst närmare hvarandra, för att bota foderbristen. Men de samme, som tanklöst logo åt ew förslas, som skulle hafva ledt till oberäknelig nytta för landet med obetydlig kostnad, de samme voro genast färdige att kasta sig in på ett jätteföretag, som kostade oerhörda summor och måste i sin helhet vara färdigt, innan någon frukt kunde deraf skördas, då däremot hvarje särskild bit, som blir färdig af ett landsvägs-förbättrings-system, är genast nyttig. Hr Dalman och, efter honom, Hr af Forsell har ganska riktigt anmärkt, att Diligenceväsendet är och förblifver omöjligt i Sverige, så länge våra landsvägar befinnas i sitt gamla skick. För oss skulle detta ensamt vara ett tillräckligt skäl att förbättra vägarna, om det ock skulle kosta mer än två Götha Kanaler; men erfarenheten visar, att man 1 allmänhet icke ansett mödan värdt att göra något för afskaffande af det ohyggliga skjutsväsendet. Det ser nästan ut, som om man med flit bemödade sig att conservera allt, som hindrar denna högt påkallade emancipation för jordbruket. Denna enda reform vore dock tillräcklig att göra en styrelse välsignad och odödlig! Det är sannerligen nedslående att tänka på den liknöjdhet — om ej något värre — hvarmed en så vigtig sak behandlas. Och ändock skriker man, alt man vill reformera? och ändock har den så kallade oppositionen, som hittils ensam stridt för skjutsemancipationen, aldrig framställt förslag till någon verklig förbättring? Huru allvarligt man strider för sat, och icke drifves af prevention mot personer, visas bäst af de motgångar hvarför de varit utsatte, som velat inrätta diligencer. Händelsen gjorde, att desse män tillhörde oppositionen; och detta synes hafva varit nog skäl att trakassera dem och ligga hinder i vägen för hela företaget. Vi veta nog hvilket skri skall uppstå mot oss för delta yttrande; men det är bokstafligen sant, oaktadt allt, hvad man