Aftonbladet – 12 september 1835, sida 2

vänta af sina offentliga bemödanden någon åtminstone snar förändring i system eller personal inom den högre administrationen — der det gamla troligen kommer att qvarstå, så länge det ämnu kan stå — men räknar Frih. då för intet denna allmännare medborgerlighet, som går i bredd med en närmare kännedom om Statens belägenhet, och dit måste ju uppositronens meddelanden leda. Väl är Frih. i tillfälle, att på annan väg än tribunens, göra sina åsigter kända. men har väl den periodiska pressen, hvars alster snarast hinna till en allmännare kännedom, fått på sednare år af Frih:s hand emottaga några afhandlingar öfver våra vigtigare angelagenheter, affattade i en stil, som gjort dem begripliga äfven för de mindre upplyste. Vi kunna ej påminna oss detta, ech samma förhållande har äfven ägt rum med de fleste öfriga så kallade folkets män. Denna väg iyckes dock vara den enda, som återstår till spridande af en allmännare politisk bildning, enär denna är helt och hållet utesluten från våra undervisnings-anstalter, och sjelfva det högsta lärosättet gjort sig till försvarare af det ministeriella motstånds-systemet, först uttaladt af Frankrikes högsta funktionärer, och sedan med så mycken förnöjelse upprepadt af Stats-tidningen. Men a propos, om Frih. innehåller hans politiska bekännelse ett löfte, att när tryckfriheten råkade hotas, Frib. då ånyo skulle inställa sig på sin bank. Den förändrade redakt. af I 3 kap. Missgernings-balken fick dock gå för sig opåtaldt. Hvad det andra förebärandet beträffar, ursäktar det lika litet Hr Petrg, som det förra Frih. Ankarsvärd. Om en far, hvars daghga omsorger äro nödvändiga för familjens utkomst, icke offrar sin tid på fosterlandets altare, emedan detta offer skulle bringa nöd öfver maka och barn, förlåta vi denna svaghet, emedan den i sig sjelf inrebär en dygd. Men då man endast behöfver åsidosätta några öfverflödets njutningar, några fåfängans förhoppningar, eller maklighetens goddagar, för att gagna landsmän, och detta ändå icke sker, då måste fosterlandskänslan, om äfven storordig, ej vara djupt liggande. Besinmade de förmögne med riktgt allvar, hvilken mängd af fördelar, hvilka anledningar till glädje, deras lyckligare ställning tillskyndar dem, skulle de säkerligen med mera ihärdighet arbeta för sma mindre vällottade bröders både moraliska och borgerliga utveckling; men kanske hafva Hrr Anckarsvärd och Petre funnit, att styrelsen, hvars pligt detta är, i första rummet, numera gör så mycket, att de utan samvetsqval kunna gå till hvila.