ZNAIRBA. I midten af en oas, prunkande med en yppig vegetation, hvars behag ännu mer upphöjas af närheten till hafvet, och omgifven af lundar och trädgårdar, ligser den lilla Taunesiska staden Nebel. Vägen från Tunis till denna lilla stad, förer öfver sandåsar, ifrån hvilka man njuter anblicken af de mest förtjusande landskap. Under den herrligaste himmel framskymtar staden Nebel mellan trägardar och palmer, högre ån minareterne. Friska vindar susa öfver orangelundarna och öfver fält, betäckta med jasminer och törnrosor, och tillföra den på sandbankarne i förtjusning försänkte vandraren de ljulvaste ångor. Upstiger nu äfven ett hvitt scgel vid den aflägsna horizonten, och ilar skeppet, genomskärande den glatta bafsspegeln, . emot stranden, så känner sig äfven den mest öfverspända väntan tillfredställd. Nebel, son betraktadt på afstånd erbjuder en så leende anblick, sviker ej heller den resandes längtau, sedan han närmare lärt känna denna ort; ty hvar och en, som någon tid uppehållit sig i denna lilla stad, lemnar den epdast ogerna äter. Ar det landets skönhet, som wwöfvar ett så mildt inflytande på invånarnes seder, eller hafva de äldre bebyggarne, Mohrerne fran Granada, hit öfverflyttat sin smak för blommor och nöjen? -— Det mäktiga Granada lefver ej mer uti desse stadbors minne, utan blott det sköna, det herrliga Granada. Af deras 3amla seder är intet dem öfrigt, utom deras böjelse för njutningar; de bära ej mer några tunga vapen, utan bekransa sig med blommor; de bryta icke mer några lansar till sin skönas ära, men ännu framsucka de vid hennes fötter, uti romanser, en smiäktande kärleksklagan, och Nebels fruntimmer gälla för de skönaste och eldivaste i hela Tunesiska riket. I Nebel odlas jasmin och den hvita törnrosen, hvarutur Harems slafvinnor bereda de verldsberömda essencerne. De tusendetal trägårdar som omgifva staden, tillfredställa på långt när icke invanarne; hvarje hus har sin blomsterterras och sina välJuktande akacier, funtiummerna gå aldrig ut utan en blombukett i handen, männerna utsmycka sina turbaner med jasminer, och öfveralt blir man begåfvad med blommor. Fruntimrens drägt svarar emot deras milda seder, och hvarken deras begär att behaga eller deras smak lider något dervid. I Tunis äro frumtimren öfyerla