Aftonbladet – 11 september 1835, sida 1

AN rr —— — LL —-———— — ————— — —— mera eftergift inåt. Det är hos utlänningen som det framför allt är af vigt att sätta oss i aktning, och, om det behöfs, injaga fruktan. Hvad våra inre förhållanden angår, så, i stället att lika med Hrr ministrar tro att man blott bör tänka på att göra regeringen fruktad, äro vi öfvertygade att det säkraste, det osvikligaste medlet att gifva den styrka, är att göra den älskad. Måhända besinna icke ministrarne tillräckligt, att utom de egenskaper, som i alla tider äro nödvändiga för maktens innehafvare, fordra vissa tider, vissa nationer särskilta egenskaper. Det är icke alltid nog för en regering att hafva viljan att göra godt; öfverlygelsen om en sådan vilja måste fästa sig i det folks sinne, för hvilket man arbetar; man måste åt det goda man gör, gifva de former, som passa för detta folk. För att tjena konungarne väl, måste man ofta misshaga dem; det är nästan oundgänpvligt att hehaga folken, för att vara i stånd att tjena dem, och i synnerhet då det är fråga om en nation sådan som vår, hvars öppenhet påkallar öppenhet, och som ieke möter styrelsen med förtroende, utan såvida hon sjelf kommer med förtroende mot nationen. (Ganska bra!) De är med. själen, som man i synnerhet nu för tiden måste styra Frankrike; det var själshöghet som gjorde att en oförskräckt furste, mera sysselsatt med Frankrike än med sjelfva sina söner, gick fast och lugn genom explosionen af en helvetesmaschin; det är med själen denne furstes ministrar böra tala tll Frankrike, om de vilja vara värdiga honom och af Frankrike vinna allt. Det är icke nog att slunga åt partierne hotelser om ett oförsonligt krig, man måste också förstå att i rättan tid tala försoningens och välviljans språk 1Nl en befolkning, väl missnöjd, men icke fientlig. (Förnyade tecken af bifall.) Den 28 Juli 18335 har förnyat förbundet af 1830. Alla sympathier hafva återvaknat; må ministören akta sig för att afkyla dem! må hon akta sig för att hädanefter handla tillbakastötande! må hon aflägga all karakter af tvång! må hon tro att det är i Fraånsyska folkets hjerta, Jag ville nästan säga i alla folks hjertan, (ty denna propaganda måtte väl vara tillåten), som bon bör söka stöd åt vår regering, vänner åt vår konungafamilj ! må hon vara öfvertygad, att liksom Frankrike vill frihet hemma, så vill det också det fullkomligaste oberoende af utlänningen; att den röle, som anstår Fransmännens Konung, icke är att bönfalla om en plats i förteckningen på absoluta konungar, utan att hans enda, verkliga plats är i spetsen för fasta landets konstitutionella styrelser! (Bra! ganska bra!) Ministeren vanhelgar ett heligt ord, då hon vågar gifva sin politik benämningen af nationel politik. Det finnes ingenting så stridande mot nationens anda, som en politik, hvars hela syfte går ut på att framkalla fruktan, icke för att deraf göra ett bålverk åt Frankrike. mot utlänningen, utan för att genom densamma vinna inre ordning och lugn, liksom funnes det i verlnen någonting mera osäkert, mindre tryggadt, än en makt, som stödjer sig på en så usel grundval. Fruktans vapen förslöas hastigt; det behöfver öfta hvässas, och jag skulle ej tro att någon ville hvässa det i fasa. Fruktan är icke styrka; styrkan ligger icke der. En regering är endast stark genom den kärlek, som omger henne, och kärlek eröfras icke genom våldsamma medel, genom stränghet och hotelser af ständigt växande straff, den vinnes genom välvilja, sträckt lika till alla, genom öfversgende och mildhet i rättan tid, sträckt till några, genom ett bestämdt och upprigtigt bemödande , att släcka hatet och förena sinnena. Der, endast der, ligger thronens: välfärd och landets. Föreningen mellan folk och thron fördubblar makten till och med i absoluta monarkier: den ökar henne hundrafallt i de konstitutionella. Jag voterar både mot ministörens ursprungliga förslag och kommissionens. (Bravo! Bravo!)