Aftonbladet – 11 september 1835, sida 1

BIGNONS TAL I FRANSYSKA DEPUTERADEKAMMAREN EMOT DET NYA TRYCKTVÅNGS-FÖRSLAGET. (Slut-fr. gårdagsbl.) Hr Bignon: Här visar sig emellertid ett högst vigtigt förhållande. Naturligtvis skola vi hos de konstitutionella styrelserne förlora i inflytande och betydenhet hvad vi vinna i gunst hos de absoluta. Detta kan blifva ämne för en alfvarsam kalkyl. Jag föreställer mig att man tänkt derpå, och att man vägt mot hvarandra olägenheter och fördelar. Mina Hrr, då ministeren inbjöd eder att antaga den improviserade lag, som hon föreslår eder, har hon velat att J skullen anse den såsom en fortsättning. af det alltsedan 1830 följda systemet, och hvilket, såsom ministrarne säga, I förklarat för nationel politik. Jag lemnar åt eder att bedömma, huruvida J nånsin gjort någonting, som liknar hvad man begär af eder i dag. Jag vädjar till edert omdöme. För min del måste jag tillstå, att hvad som allramest skulle hafva förvånat mig, om jag icke genast förstått ministtrens tanka, vore alt ordet: nationel politik har kunnat finna en plats. Af detta enda ord, som undfallit Hr Konseljpresidenten, sen J, ätt det interesse , som nu hos oss är ifråga, icke blott är ett tillfälligt och lokalt interesse ;i de lagar man fordrar af eder, ligger något-mer än en Fransysk fråga ; der ligger en Europeisk. Ja, mina Hrr, ingenting står isoleradt i verlden, allt äger ett samband, och i våra dagar sammankedja sig nationernes rättigheter med hvarandra mer än nånsin, och ingenting sker i Frankrike, som icke är betydelsefullt för de andra folken. Att helt och hållet förändra lagstiftningen för pressen i Frankrike, att 1835 vidtaga mot densamma hämmande åtgärder och pålägga den band, hvilka restaurationen icke ens hade idee om — det är en akt af allmän politik, som, i olika mening, skall gifva ett djupt eko i London och i Kalisch , dessa tvenne den moraliska verldens antipoder. Då ministrarne sjelfve ledt oss in på denna terräng, då de icke draga i betänkande att proklamera, det de anse nationel politik bestå i att styra Frankrike genom fruktan, så böra vi, som hvarken gilla gången af deras förvaltning inom landet, eller den ställning de tagit eller snarare låtit tvinga sig in i, med afseende på främmande makter, vid detta tillfälle återupprepa för dem, att den princip för så väl inre som yttre politik, hvilken de antagit, står i rak motsats till den enda pohtik, som i vår tanka höfves den regering, som utgick från 1830 ärs revolution. — Eftergift mot utlänningen, motstånd inom landet; se der hela deras system. Zi vilja icke, någorstädes , hvarken en absolut cftergift eller ett ahbsolut motstånd; vi vilja öfverallt, efter omständigheterna, ett klokt användande af det ena och det andra; men om, innan vägen ännu blifvit beträdd, det hade ålegat oss att göra ett val, så skulle vi hafva ansett enligt med landets interesse, att använda mera motstånd utåt och