Vid Konungens afresa upprepade en af dem, å de öfriges vägnar, böner för bevarandet af Hans Majestats dyrbara dagar. Vid pass kl. 4 ce. m. passerade Hans Maj.t Riksgränsen. Under en den vackraste äreport, upprest vid gränseskillnaden , med inskription: Folkets kjärlighed Din belöning ! helsades Hans Maj:t af Norra Trondhiems Amts civila Autoriteter, General-Adjutanten för Norrska armcen, General Spörck , åtskillige officerare af Generalstaben, Officerare vid Trendhbjems. Infanteribrigad och af SuftsAmtmannen Riis. ) Amtmannen, Grefve Trampe, höll ett tal. Härifrån blef Hans Maj:t af 20 besutne bönder till häst eskorterad till Suul, der nattqvarter togs. Stora eldar på de kringliggande höjderna och en ofantlig mängd bloss upplyste hela byn. De samlade folkmassorna uttryckte sin glädje genom danser och nationalsånger, hvilka fortsattes till långt in på natten. Söndagen den 30, kl. 10 f. m., bevistade Hans Maj:t Gudstjensten, som förrättades af den 82 år gamla Prosten Brandt, hvarefter Hans Maj:t fortsalte resan på den väl anlagda väg, som, ifrån Jemtlandsgränsen, går igenom de Norrska Fjellen. Denna väg, i sitt slag en af de märkvärdigaste och bäst utförda, går nära fyra mil öfver brådstörtande branter, strömmar, höjder och dalar. Besegrande alla hindren af en hka vild, som stor natur, öppnar den en säker och ömsesidig nyttig kommunikation emellan de båda Rikena. Vid halfva vägen syntes till vänster Konungens krönta namnschiffer, inristadt vid foten af en ofantlig klippa, och på denna spets en stor, huggen sten, höljd med ett täckelse. Vid Hans Maj:ts ankomst till detta ställe anhöllo Vägmästaren Krog-och Kapiten Tönner, hvilka haft högsta inseendet öfver detta märkvärdiga företag, om Hans Maj:ts Nådiga tillstånd att uppkalla den nya vägen med Hans Maj:ts höga namn, hvartill de äfven erhöllo Nådigt bifall. Det nya namnet blef af dem högtidligen förkunnadt under alla närvarandes glädjerop. Nu föll det täckelse, som höljde stenen, och i gyllene bekstäfver lästes der: Kong Carl Johans Klev.? Hans Maj:t berömde i de mest smickrande ordalag det nit, som Vägmästaren Krog och Kapiten Tönner nedlagt vid ledningen och fullbordandet af detta vackra företag. Innan Hans Maj:t vidare fortsatte resan till Levanger, der Hans Maj:t tänkte tillbringa natten, tog Hans Maj:t en omväg af vid pass en half mil, för att bese slagfälte: vid Sticklarstad och det ställe, der S:t Olof den 29 Juli är 1031 stupade för sina upproriska undersåtares svärd. Då Hans Maj:t uppsteg på den kulle, å hvilken ett monument förvarar minnet af denne olycklige Konung, helsades Hans Maj:t af enhälliga hurrarop från de skaror, som omgåfvo honom. Unga hvitklädda flickor strödde blommor för hans fötter. Hans Maj:t intog dejeuner hos Prosten Brandt, Kyrkoherde i Sticklestads Församling, och anlände mot aftonen till Levanger. Hans Maj:t emottogs der af en deputation från Skogns socken, i hvars namn. Prosten Arentz höll ett tal. En vacker och rikt eklärerad äreport var anbragdt vid infarten till Köpingen, hvilkens samtliga byg ggnader voro illuminerade. Hans Maj:t intog sitt naltqvarter hos Länsman Lynom. Den 31 Augusti afreste Konungen till Trondhicm. Vid gränsen af Södra Trondhiems Amt emottogs Hans Maj:t af StiftsAmtmannen Riis, jemte militära och civila autoriteter. Vid vägen var en smakfullt dekorerad äreport upprest. Kl. I om aftonen ankom Hans Maj:t till Trondhiem, under eskort af 80 besutna bönder. Dylika eskorter hade aflöst hvarandra under hela vägen i större och mäindre antal, allt efter Socknarnas ohka folkrikhet. Borgerskapets Militär-Korps, Garnisonen och Brandkorpsen hade, under befäl af BrigadChefen, General Hegerman, blifvit uppställde i hay ifrån tullporten ända till Stifisgården. På det stora torget, som utmärkte sig genom cen äreport i särdeles god smak, dekorerad med lampor af olika färgor, emottogs Hans Maj:t af Stifts-Amtmannen, Biskopen med Clereciet och Borgmästaren med Magistraten. Hans Maj:t Dbegaf Sig derifrån till fots till Stiftsgården, hvarest rum vOrO iordningställda för Hans Maj:t. Mångfalldiga upprepade hurrar op, förstärkte af kanonernas dunder, uppfyllde luften, under det att Hans Maj:t framgick genom de samlade folkmassorna. Alla byggnader i Staden, så vaål som de närmast belägna landställen voro illuminerade. Deiuna entusiasm, så yttrar sig Statstidningen, detta hjertliga emottagande, som ifrån Stockholm ända till Trondheim mtiet ögonblick kunnat misskännas, låter svårligen beskrifva sig; man måste hafva varit villne härtill, for att derom göra sig ett fullkomliet keorepp. Den visar, att mellan de: två förensde