uttal är ganska skarpt accentucradt, hans maner fria; och äfven med dem, som han blott föga känner, står han snart på god fot. Såsom skicklig mekanikus har I Fieschi, uti fabriken Crouleharbe, helt allena koustruei rat och uppställt en mycket konstig väfstol. Af naturen begåfvad med mycken skicklighet, utmärker han sig i alla gymnastiska öfningar, särdeles 1 språng med stång, och fäktning. Man kan Jätt göra sig begrepp om hans skicklighet, kroppsstyrka och kallblodighet . I när man betänker huru mycket mod det fordrades. för att, sa tilltygad som han var, våga med en hand hissa sig ned från tredje våningen. Fieschi är icke sit, och har således hvarken hustru eller svärfader, såsom man sagt. Han lefde likväl tillsammans med ett fruntimmer vid namn Lassale , densamma som nu kallas Petit. Denna qvinna hade ett stort välde öfver sin älskare. Fieschi var aldrig medlem af sällskapet för menniskans rättigheter; och ehuru han gaf sig utseende af att bekänna sig till mycket exalterade meningar, ansågs han likväl af ganska inflytelserika män i detta sällskap som en polisspion. Han har således alldrig stått i förhållanden till det republikanska partiet. — För öfrigt äger Fieschi alla de egenskaper, som fordras för att vara hufvudman i en politisk komplott; han är en Masaniello i smått. Förbrytaren är intagen af starkt begär efter penningar, och så ofta han kunde hopspara ett par femfrancstycken, begaf han sig på spelhusen. Ofta har man sett honom i kloakerna i Palais Royal. Fieschi har, efter hvarannat, bott i Lodöve, Montpelliervr, Lyon och Paris; i Lodtve arbetade han som väfvare i en klädesfabrik , under namn af Gerard. Mot slutet af år 1830 flyttade Hr Caunes den äldre till gatan Buffon, sedan han blifvit utnämnd till inspektor öfver arbetena till hälsotillståndets förhättrande. I samma hus der han hyrt rum, bodde äfven fru Fieschi (Lassale, Petit) åt hvilken Hr Caunes, såsom ogift man, uppdrog vården om sin hushållning. Fieschi var då engagerad vid ett kompani underoflicerare (sous— officiers sedentaires) af nationalgardet, hvilka lågo i kasern på gatan Jardin du Roi. Han beklagade sig bittert öfver sitt öde och regeringens otacksamhet, som ej visste, såsom han yttrade sig, att uppskatta hans tjepster. Hr Caunes, en mycket tjenstaktig man, gjorde sig all möda att förbättra Fieschis belägenhet, emedan denne, som ägde förställningskonst i sällsynt grad, förstod göra sig interessant för honom genom berättelser om sina äfventyr. Dessutom förvärfvade han sig flere aktningsvärda personers välvilja genom åtskilliga hopspunna historier, och dessa försökte på allt sätt att vara honom till nytta. Hr Caunes skaffade honom plats i en verkstad, der han förtjente 2 francs om dagen, och sedermera, då staden Paris köpte fabriken Croulebarbe, gjorde han honom till uppsyningsman öfver denna anstalt. Vid denna tid tog Fieschi afsked från sin underoflicerspost vid nationalgardet och flyttade med sm foregifna hustru till fabriken, der han vistades, tilldess han af Hr Caunes, som upptäckte flerc försnillningar af honom, entledigades från sin befattning. Detta skedde i September eller Oktober 1834. Man har påstått, att Fieschi gifvit sig ut för att bafva varit dead för. politiska förbrytelser, och att han, under denna titel, erhållit understöd från den efter Julirevolutionen nedsatta kommisionen. I denna beråueise ligger någon sanning, så till vida, att det är bevist, det han är en för pohtiskt brott dömd person, men utlänning, en till sådan förbrytelse förvunnen Neapolitanare. I Neapel blef han, efter Murats olyckliga expedition, dömd till döden, Läsaren torde erinra sig, att vid detta tillfälle general Franchescetlti endast ville emottaga den af Siciliauska regeringen honom erbjudna nåd under det vilkor, att äfven hans soldater blefvo inbegripna i amnestien, och att de soldater, som deltagit i denna expedition, äfven verkligen återskickades till Frankrike. —Officerarne landstego i. Toulon, och manskapet i Marseille. Yieschi, som då ännu var mycket ung, bad om tillstånd att få besöka sin familj på Corsica, hvilket äfven blef beviljadt. Han fann sina föräldrar döda och sin syster gift; han fordrade derföre af henne sin arfslott, som synes hafva varit temligen obetydlig, emedan han sjelf cj uppskattade den högre än till värdet af en ko. Systern och svågern ville emedlertid icke erkänna hans fordran. Fieschi tog sig derföre sjelf rätt, och gick till betesmarken, samt bortförde en ko, den han förde till torgs för att säljas. Denna förvägna handling begick han midt på ljusa dagen och i flera personers närvaro, hvilka dock ej gjorde något motstånd, emedan de viste att Fieschi ci godvilligt skulle låta taga från sig sitt byte. På torget, dit Fieschi for de sin ko, hade -authoriteterna placerat en tjensteman, som icke tillät någonting försäljas utan sitt tillstånd, och med mindre egaren hunde, genom ett af Mären församlingen undertecknadt certifikat, bevisa sin ägande a TP TNE mn 1 . åa FT Pe ARA