Aftonbladet – 2 september 1835, sida 3

FRANSYSKT TROLLDOMSMAL. I fordna dagar skulle det varit häxmästaren eller trollpackan, som fått sitta på de anklagades bänk, och utan särdeles omsvep blifvit dömd till råbråkning, bålet eller repet, men i denna affär är det deremot sjelfva de af förtrollningen ansatta, som figurera såsom anklagade. Hvarför dessa äro kallade inför domstolen, på hvad sätt de äro förhäxade, o. s. v. år en sak, som icke så lätt låter säga sig på ett fint och delikat vis; språket ar fattigt, en katt är katt, en hund är hund, en liten — loppa på samma sätt, till och med en — men nog af, fem anklagade befinna sig inför skranket; de se särdeles bekyttade ut, de få knappast ett ögonblick sina fem ur håret; det stackars folket har mycket myror i hufvudet; hvad säger jag, myror? — ja, må så vara; vi kalla dem myror! Ett stort antal vittnen för och emot äro hörda. En läkare afger förklaringar. En hel socken har fått i sig, att det ej kan vara annat än genom trolldom. somåtskilhga af inbyggarne blifvit så svåra ansatta af det gemena småkrypet. :Folkskockningar hafva i anledning deraf egt rum utanför de förmodade häxmästarnes hus, och dessa hafva åter härigenom sett sig nödsakade att nu instämma för rätten fem personer, såsom hafvande haft afsigt att på egen hand skipa lagen öfver en familj, som af dem påstods genom arfsrätt ega makt att skapa och skicka på en, hvem som heldst och i huru stor myckenhet som heldst, den fatala ohyran, allt till följe af ett för omkring 5300 år sedan mellan Hin onde och denna familjs ättefader ingånget kontrakt, hvaraf i slägtens gömmor en afskrift i god och giltig form ännu skulle finnas qvar. En af de anklagades trenne advokater upplyser de vigtigaste omständigheterna vid denna besynnerliga sak, som lockat tillsamman ett ofantligt auditorium. Hvem påminner sig icke, yttrar Matre Hardouin, dessa arbetsloppor och processerna mellan tvenne undergörare eller entrepreneurs de phenomenes angaende eftergörandet af dylika insekter! dessa pikanta kräk hafva haft den äran att få upptaga en och annan spalt i Gazette des Tribunaux. Det andra slag af dylika förargeliga mångfotingar, om hvilket nu är fråga, har äfvenledes velat hafva sin del i en sådan illustration; de hafva debuterat, och det är en liten by i Champagne, som de valt till skådeplatsen för sina uppåt riktade sträfvanden. Historien är denna: Vid les Grandes-Chapelles hafva nyligen hela svärmar af dessa insekter visat sig. Liksom det gamla Egypten har äfven les GrandesChapelles sina landsplågor. Och folket har kastat skulden derför på en man och en qvinna, som man gifvit namn af häxmästare. Skall man tro innevånarne i byn hvilka bestyrka det i den fastaste öfvertygelse i verlden, så hafva, utan att man visste ordet af, riktiga stackar af dessa krypande blodsugare anammat deras kroppar; så snart man hotat det föregifna trollpacket, har likväl genast den arga fienden försvunnit lika hastigt som han infunnit sig. Det är Sicur Clement och hans hustru, somjjpåstas ha skickat denna ohyra på dem, som icke. velåt sälja till dem sina ägg och ostar, med hvilka varor de drifva handel. En ung flicka; dotter till en gammal nulitär, hade varit mägta besvärad af. denna plåga och länge haft ett grufligt hufrudbry; åtföljd af sina föräldrar beger hon sig ändtligen en vacker dag till Clement, förebrår honom och bans hustru den infama presenten; och kastar in i huset ett papper med innelyckt ett icke obetydligt parti af insekterna; en återbäring af något synnerligt slag! Rover, skogvaktare på stället, hvilken likaledes halt att beklaga sig öfver en dylik present till