(Införes på begäran.) Vid KontraktsProsten och Kyrkoherden Hr Doktor SVEN JOHAN COLLINS Graf, i Ousby den 23 April 1835. Tror du väl, att en gång döden, fast det grymmaste bland öden, blir dock en välkommen vän FTvifla ej — från plagans läger hör den vises röst — han säger vänligt till befriaren: Du välsignade från Herran! Glada budskap ifrån fjerian, Stig uti min hydda ned! Skynda, att förlossa anden från de tunga färgslobanden, ät mitt stoft skänk grafvens ired ! t) På de bleka läppar dogo orden bort: Guds engiar togo den befriade emot; Psyche Tik, på gyllne vingar, öfver molaer han uppsvingar till sitt hem bland stjerneklot. Hvad är qvar? Det jorden gifvit, formerna för menskolifvet — varde de till jord igen! Ack! der må du multna gerna, ty med den nedläggs en kärna till den uya skapelsen. En gång växer ju ur mullen, från den blomsterströdda kullen eu förhärligad gestalt, danad för den glade anden, som vill, i de nya landen, fara fritt utöfver allt. Har Guds egen hand beskrifvit ej uppständelsen och lifvet i den vår, son: grönskar ren? nya former ätergifvas: Skola så ej återlifvas q en gäng våra kalla ben Ack! då skall då famna åter vänuen, som du nu begrater, gladare än nånsin förr! hviskar, klädd i solens glitter, hoppets engel, hvilken sitter vid den stängda grafvens dörr. Mannens kunskap, dygd och snille och allt godt hun gjort och ville, se yi då i nytänd glans; tt) Vår haorto none väns sista ord, då döden nalkades: Stig