Aftonbladet – 2 september 1835, sida 2

stå rätta betydelsen af festerna, blifva de merändels till förförelse. 3:o Alt dryckenskap icke hålles för någon last, bidrager mycket till dess framgång. Föga fattas, att man ju är färdig att hedra den, åtminstone anses dryckenskap vanligen icke med förakt bland allmogen; ty en drinkare, så länge han är förmögen och trakterar, bibehåller sitt anseende ibland dem. Nästan aldrig hör man någon laghgen tilltalas för fylleri. Vid större folksamlingar och marknader begås ibland grofva brott i fylla; men brottet ursäktas dermed, att det skett under ruset och i förståndsvilla, liksom det icke vore något fel. att sjelfvilligt beröfva sig förståndet (det ädlaste man äger). Mycket skulle det bidraga till nykterhet, om dryckenskap stämplades med vederbörligt förakt; och detta sker då de föresatta j och tjenstemän, åom hafva närmaste inflytande på allmänheten, föregå dem uti nykterhet och goda seder. Ett enda elakt exempel verkar mera till förderf, än tio goda kunna uträtta. Det är icke så lätt att öfverbevisa någon om fylleri, och drinkaren får gerna någon illparig bränvins-advokat till biträde och försvar. Långe kan en godagspilt och lustig broder fortfara med sin dryckenskap och förförelse utan. åtal; dock kunna auktoriteterne aflägsna drinkaren från tjensten eller burskapet, såvida han hörer under dem. 4:0 Overksamhet och sysslolöshet. Vid jemn och allvarlig sysslosättning kommer icke gerna någon till dryckenskap. Deremot föranleder overksamhet och efterlåtenhet vid åliggande göromål till ledsnad, som mången söker fördrifva med döfvamde af rusgifvande drycker. Det är icke den ryckvis och skoftals ansträngda verksamheten, utan den fortsatta och dagliga sysslosättningen, som kan vara ett förvaringsmedel emot dryckenskap. Den yngling kan derför skattas lycklig, som från barndomen så vant sig vid gagnehga göromål, alt han icke trifves utom dem. Deremot blifver den, som ledsnar vid sin syslosättning och afstår ifrån den vanliga verksamheten, mycket frestad till skadliga tidsfördvif. Arbetsamma bonddrängar, som öfvergifvitlsitt friska arbete och blifva ladufogdar, herrskapsbetjenter eller krögare, undgå sällan att blifva drinkare. I samma last komma ofta landtbo, spelmän, barberare, åderlätare och kringvandrande näringsidkare, emedan de sakna den dagliga och jämna syslosättningen. Drinkaren är på god väg till förbättring, om han vid, erkännandet af sin felaktighet, kan förmå sig till stadig verksamhet, under åtnjutande af ordentliga, måltider utan aptitsup. 5:o Förvänjning till starka drycker. Det är en fatal osed, att somlige af allmogen vänja sma barn till bränvin, ty derigenom inöfvas smaken och begärelsen dertill, barnens trefnad och tillväxt hämmas och helsan lider. Bättre insigt uti saken hade våra förfäder, då de höllo för regel, att bränvin ej borde nyttjas före den myndiga eller fullväxta åldren. Nu deremot träffas ej sällan bondbarn redan vid 12 års ålder invanda till bränvin. Hvad kan man då vänta af dem vid 50 år?, ehuru få af dem hinna dit, om bränvinslusten fortsättes allt ifrån barndomen. Den ovanan, att all handel, alla förrättningar och inbördes tjenster ibland allmogen merendels skola afgöras, börjas och slutas med bränvinssupar, befordrar och underhåller dryckenskap i förtviflad grad. Föga bättre är det bevändt med den allmänt brukliga aptitsupen, ty ehuru den af många nyttjas med myckeni återhållighet, bhfver den likväl menlig för helsan och gilver ett farligt exempel till efterföljd, då man bringas derhän att aldrig kunna äta utan förberedelse dertill af bränvin. Det vore redan ett stort steg till nykterhets befrämjande, om apttsupen ända till namnet vore förgäten; och det vore ett vackert steg till helsans befrämjande, att aldrig någon måltid begyntes med något spirituöst ämne. Blefve derigenom aptiten något mindre, så blifver digestionen desto bättre och en sundare föda till kroppens underhåll beredd. 6:o0 Den lätta tillgången och lindriga priset på bränvin bidrager. till öfverflödigare förtäring deraf, åt minstone bland fattigt folk. Utom vatten är knappt någon dryck, som så lätt kan erhållas, som bränvin. Det finnes nästan i alla hus och kojor, och utomdess utbjudes till salu i kro: gar och värdshus, som finnas ömnigt utplanterade på stigar och vägar, i byar och städer. På dessa ställen är det ofta lättare att få bränvin än ett glas godt dricka eller rent vatten. Någon minskning i denna öfverflödande tillgång är önskelig, och bränvinets högre pris kunde måhända något minska konsumtionen deraf.