Aftonbladet – 2 september 1835, sida 2

Pp NN ke FR. Ta rn fn Ten dena upprättadt Förslag till Reglemente för besigtning af sådana jernkedjor, som kommia att för Kongl. Flottans behof beställas. Vi hafva blifvit anmodade att i vårt blad intaga nedanstående uppsats, som lästes i Lunds Weckoblad förliden månad... Amnets stora vigt och det populära, öfvertygande framställningssättet göra den utan tvifvel förtjent af en större offentlighet. Den lyder som följer: Några af de orsaker, som föranleda till dryckenskap och bränvinets missbruk. 1:o Okunnighet om skadan af att använda det till dagelig dryck, som egenteligen är ett medikament. De till dagelig dryck tjenliga ämnen äro alla till sin natur milda och icke stimulerande, såsom rent vatten, söt mjölk ochpå sin: höjd svagt dricka. Hvad deröfver går i styrka och skärpa kan icke dagligen nyttjas, utan att skada och våldföra hälsan. Annu mindre kan en så skarp och ingripande dryck, som bränvin, passa till dagelig förtäring. Bränvin är icke i sig sjelf förkasteligt. Rätt användt är det ett godt medel emot somliga sjukdomstillfällen; men såsom det nu plägar nyttjas, tjenar det hvarken såsom föda eller läkemedel. Ait en frisk menniska dageligen brukar bränvin eller annat medikament,är lika så orimmeligt, som att en som eger god och stark syn brukar glasögon. Man kan väl vänja sig vid starka drycker eller kraftiga medikamenter; men sällan sker det ostraffadt, ty efter hand blifver den dageliga likören eller medikamentet allt mer och mer ett förstärkt behof, hvilket är redan ett börjadt sjuklighetstillstånd, som fordrar en ökad eller acuerad dosis; och detta är vanliga vägen till fylleri eller ett fortsatt qvacksalfveri med medikamenter. od I allmänhet tillskrifver man bränvinet många goda egenskaper. Det skall, menar man, styrka den svage, muntra den modfällde, värma den frusne, kyla i hettan, öka aptiten, underhjelpa digestionen, stilla kolikplågor m. m. Övetande medgifver man således, att det är ett medikament och måste följaktligen äfven medgifva, att det icke kan tjena till dagligt bruk, aldraminst för en frisk, ty förnuftigtvis använder man icke läkemedel, der intet är att laka. Men att bränvin, brukadt såsom vanligen sker, icke har de goda egenskaper, som man berömmer, bevittnar erfarenheten. Nästan alla dagar får man se försupna varelser, hvilkas darrande lemmar, rinnande ögon, uppsvällda ansigten, försvagade krafter och slöa sjalsförmögenheter hota med undergång. Afven de som med mera lämpa och i mindre grad medicinerat med bränvin eller andra likörer, få erfara skadeliga verkningar deraf, ehuru de ej gerna tro, att de härleda sig derifrån, emedan de i början kunnat stilla sina krämper med en repeterad portion spiritus eller spirituösa droppar. Emedlertid besväras de alltjemnt med indigestion, slem, hosta, harklingar, halsbrännor, kräkningar, obstruction och flera andra krämper, hvilka försvinna efter hand som bränvinsdieten aflägges. Men hvem förmår öfvertyga om skadligheten af det, som finnes smakeligt och dertill fått någon opinion för sig om gagnelighet? Ån anförer man sexempel på stora snillen och konstnärer, som öfverflödat med starka drycker och kunnat i half eller hel fylla producera vackra snillefoster. Desse borde dock veta, att snilleh väl kunna stimuleras af spirituosa men aldrig genereras af dem;. annars vore verlden full af snillen. ; An säges det, att menniskor gifvas, som längre tid öfvat dryckenskap och likväl blifvit gamla med dräglig hälsa. Måhända detta någongång infräffar på subjekter, som antingen i unga åren varit återhållamma eller vissa mellantider lefvat nyktert; men dylika exempel äro likväl sällsynta, så att man mot ett sådant kan framvisa hundrade, de der genom öfverflöd förspilt hälsa och krafter. Man påstår, icke utan skäl, att denna tidens generationer äro svagare än förra tiders, och att detta härleder sig från bränvinets missbruk. Sanning är det, att mycken sjuklighet nu för tiden förmärkes ibland allmogen och dess barn, och att bränvinets öfverflödiga hruk dertill bidrager, kan icke nekas, men enda orsaken är det välicke. Det är redan ett svaghetsoch veklighetstillstånd, då man följer smaken och modets ingilvelser. Denna eftergifvenhet är utan tvifvel större hos vår tids allmoge, än den var hos förfäderna, och således. äfven större utsväfningar och sjukdomsanledningar. — Fråtmask är skadelig på träden, men förfärlig då: den förtärer gräset. 2:0o Trakterings-lust. Benägenheten att undfägna anses vanligen för en dygd, bör väl icke heller tadlas, då den utöfvas i enfaldighet och med hof, utan prakt