utan ledas af konsterfarne män, som dertill blott äga kommendera armar, men i öfrigt ansvara för arbetets duglighet. Jag behöfver ej saga, att denna rätt att reqvirera dagsverken skall vara kringgärdad af bestämda reglementariska föreskrifter, så att mannamån ej kan ske, eller arbetaren ryckas från jordbruket i den brådaste tiden. Ej heller behöfver jag säga, alt min mening är, det äfven denna servitut blott är öfvergående, och att den dag väl en gång skall komma, då jordbrukaren befrias från bekostandet af de stora farvägaraa (de små, eiler byoch socknevägarna, torde väl alluid komma att underhållas af inv: ånarne). Afsigten med detta förslag är att söka tillvägabringa en kanske oberäknelig nyia för landet. Om jag ej med nog sakkännedom eller skarpsinnighet inträngt i ämnet, så ma andra visa mig mina misstag ; jag skall ej blott utan ovilja, utan med verklig glädje emottaga tillvättavisningen. Det enda, hvari jag ej tror mig kurna vederlägg: is, är, alt frågan är af högsta vigt. (Fortsättning följer.) ——— nn ———