Aftonbladet – 29 augusti 1835, sida 3

mr Atta höll ha ts såna Via st Sk 2 BRL NET RS Lära AE CR KALEIDOSKOR GAUCHON. (Forts. fr. gårdagsbl.) Hyttan var äfven tll sitt in:e temligen Snygg; en koleld och en i taket hängande lampa upplyste svagt det rum hvaruti jag infördes. Jag var stel af nattfrosten, jag mådde mycket illa och iecbern brände i mina ådror. Jag öppnade adern på min arm; då såg jag menniskogestalter hvimlande röra sig på golfvet, och i ett ögonblick voro fyra, fem qvinnor och lika mänga barn af alla färger, s Samlade omkring mig för att åskåda denna aldrig förr sedda operation. En gammal Negrinna, sannolikt husets kokerska, skaffade ett lerfat att deruti upptaga bloden, men bar sig så oskickligt at, att jag förargad visade bort henne. 1 detta ögonblick hördes ett häftigt genomträngande skrik från angränsade kamnare, och som en blixt for den gamle Gauchon upp och störtade med rasande åtbörder ditin., Jag var nästan vanmäktig af blodförlusten; imellertid såg jag dock huru alla närvarande växlade betydelsefulla blickar, och hörde tydligt hur Gauchon hotade personen i andra kammaren. Fafängt skulle jag bjuda tllatt skildra huru jag var till mods. Annu genljudade skriket i mina öron, oaktadt half vanmakt döfvat mina sinnen. Förskräckelsen och en ryslig tanka kom mitt blod att stanna, ty plötsligt, liksom genom eu trollslag afbröts suäålen. Jag såg och hörde allt som passerade omkring migs, men kunde ej röra en led; lik en skendöd låg jag stel och orörlig, medan jag, med stegrad sinneskrvaft, sig grufliga bilder uppstiga i min själ Ja, den röst jag hört var ingen annan än Donna Luisas röst. Ja, jag kände det, Luisa var här nära mig och kunde ej gifva mig en vink derom: Som en ljusstrale for, genom mitt hufvud, den slutföljd: den gamle Gauchon var densamme, vi så länge fruktat, han hade bortröfat Don Echiveros dotter för att hämnas på honom ceh min vän; han hade, då jag kom, igenkänt mig och i början fruktat att Donna Luisas vistelseort var uptäckt. Det besy: synnerliga sätt hvarpå jag blef emottagen, Gauchous röst och dystra blick bekräftade blott allt förmycket denna min förmodan, och i det halft me sdvetslösa tillstånd. hvari jag. mig befann, ansåg jag denna förskräckliga ijusstråle, som en vink ifrån försynen. Då imedlestid paroxysmen aftog, kände jag en allmän slapphet, kallsvett flöt utför min panna och sansningen försvann helt och hållet. Då jag återkom till medvetande, såg jag att den gamla Gouchon oroligt hade böjt sig ned öfver mig och med sin örnblick betraktade uttrycket i mitt ansigte, under det den öfriga familjen sökte bibringa mig all hjelp. Jag Ullslöt åter mina ögon, liksom kunde jag ej rätt fatta mig, och samlade, med öfvermensklig ansträngning, mina själskrafier, för att öfverväga hvad nu vore att göra. Jag fann snart att jag måste, för hvad pris som helst, hedraga min värds misstankar, vid dagningen lemna huset, samt underrätta Donna Luisas vänner om hennes uppehållsort, och de medel som till hennes befriande borde vidtagas. Då jag härom var ense med mig sjelf, upps slog jag matt mina ögon och tackade med svag röst alla omkring mig församlade för deras omsorger. Jag bad dem lata mig hvila ett par timmar, och, om det vore möjligt, gilva mig någen mat, som ej vore snstark som den vanliga landikosten. Jag såg den gamle så i ögonen att jag lyckligt förde henom bakom ljuset; han blef straxt utomordentligt hölttiv och önerhopade mig med öfverdrifna hötlighetsbetygelser; han befallte att en höna skulle kokas, och tillagade sjelf åt mig en bädd utaf tvepne öfver hvarandra bredda mantlar. Jag lade mig straxt och lätsade som jag insomnat; men jag var för häftigt upprörd att sömnen skulle kun mal besöka