(Insändt). ) mm e — d. 25 Aug. 1835. Vår längtan och glädje att få se vår älskade Kronprinsesea och Hennes Bror, är ganska stor. Ännu mera förökes denna fägnad för oss landtmän derigenom: att nu icke användes hela det bråk, som brukar följa Kongl. personers resor, med svite, en mängd hästar , tunga vagnar o. S. Vv. Det vore eu intet, om man endast hade att skjutsa sjelfva den Kongl. sviten, ehuru äfven kuskarna ibland framfara temmeligen obarmhertigt. Men ändå värre plågoris för bondens hästar äro de många, som komma förut och efterat. Ej nog att dessa låta hästarne vänta och hungra åka dygnen — mina hästar voro inbudade ull staden kl. 6 på morgonen , och fingo ej skjutsa förrän kl. 11 på altonen, emedan de som skulle aka, roade sig på hvarjebanda sätt. — sedan det en gång bär af, går det så på fyrsprång hela vägen, att den ovana hästen , som aldrig för hämta andan, är i hvarje ögonblick nära att störta. Det är just en bedröfvelig syn att betrakta huru Hrr kuskar förfara med hästen, som är bondens dyrbaraste egondom, och hurnaledes vägen tillryggaligges på mind.c än hölften af den tid, som en ordeutlig kör — orre Vv ———