Aftonbladet – 28 augusti 1835, sida 3

0 visshet igenkäunna Sin fiende; men blotta föreställningen imgaf honom den luligast2 oro för Don Jose och bans dotter, och han beslöt att uppskjuta sin resa och först underrätta dem om denna händelse. Sedan vi kommit hem, rådslogo vi ytterligare, och jag maste tillstå att resan låg mig så mycket om hjeriat, alt jag öfvertalade honom att blott skriftligen bedja Don Jose vara på sin vakt och ej gå ensam ut om aftnarne. Vi afreste, och befunno oss redan första aftonen på ett ganska drägligt värdshus, hundrade mil från Buenos Ayres. — På deta ställe var en stor hästmarknad; man såg flere Gauchos sysselsatte att fanga hästar, som frie betade i Corral, och atskillige ynglingar stodo omkring en vacker folunCe, som nys blivit inbragt ifran heden. En man, som gerna Ville hafva det sköna djuret, hade bjudit en ansenlig summa at den Gaucho, som ville åtaga sig att tämja denna häst, men han var så yr och vild at ingea tilltrodde sig kunna förtjena deta pris. Slutligen framträdde en gammal Gaucho med grått skägg och en verklig o:mblick, lät betala sig penningarne i förskott, lade sadeln ganska sorgfölligt på det eldiga djuret, såg efter sina sporrar, derpa svingade han sig upp på hästen, som stegrade sig, och sprängde af med vindens hastivhet. Då fattade min vän mig hä igt i armen och hviskade mig i örat: , vid Gud! det är han! oss redan på spären! Nu kunde jag förstå den förstulna blick, som Gauchon : kastat på oss innan han steg ull häst. Jag svarade intet och öfverlade inom mig hvad som vore att göra, om skurken återkom från sin farliga ridt. Om man i Syd-Amerika vill tämja en häst, så sätter man honom i galopp och kringrider en cirkel af två till tre mils diameter. Härmed foruar man längre eller kortare tid, allt efter som hästen är ostyrig. Den vidsträckta hed, som utbredde sig framför oss, var serdeles eguad för sådane företag; men i stället att, som vanligt, beskrifva en cirkel, aflägsnade tig ryttaren raskt utiiak linia, och snart uterstod intet tvifvel att han var en bedragare. Kort derpå inbröt nauen och öfvertygade tillräckligt, äfven de klentrognaste. Alla begafvo sig in i värdshuset. Ingen af de tillstädesvarande Gauchos ville kännas vid den man, som så skamligt brutit sitt ord. De försäkrade att man alldrig förr sett honom vid kusten, utan han vore säkert kommen ifrån det inre af landet. De yttrade lifligt sitt ogillande af detta skurkstrek, och lemnmade den bedragne unge mannen räuighet att välja ibland alla hästar i Corrals Denne ville cj sälta något förtroende till de äfrige, och deras tvister, som räckte långt in på natten, beröfvade oss all sömn. Vi voro också tröttare då vi uppstodo ån då vi lade oss, Men snart blef jag öfvertygad att brist på sömn ej var enda orsaken till min våns blekhet och nedslagenhes En gruflig aning hade uppstigit i hans själ, och han tillstod för mig att han ej kunde besegra den förfärliga känslan. örgäfves bemödade jag mig att förströ honom derigenom att jag talade med honom om alt, som var för hans herta dyrbart; detta nedstämde honom ännu mer, och så föreslog jag honom att återvända till Buenos-Ayres; men detta motsatte han sig så hårdnackadt, och jag hoppades slutligen att resans förströelser säkrast skulle bota honom. Jag påskyndade derför vår afresa. Våra vägvisare medf förde flere hästar åt oss till ombyie, och innan aftonen hade vi uppnått den andia stationen. Vi tillryggalade mmst etthundrade mil dagligen, hvarunder vi ombytte våra hästar åta till tio gånger. Då vi framkommit till foten af Cordillera utbytte vi våra hästar emot mulåsnor, passerade Anderna på de mest halsbrytande vägar och anlände slutligen till Sant Jago i Chili. Under denna interessanta resa Merfick min vän intet ögonblick sin fordna munterhet, och på alla mina frågor svarade han beständigt, att han kände djupt i sitt innersta att det var förbi med hans lefnads lycka; det föreföll honom som vandrade ban i ett ogenomskådligt mörker, vid randen af en afgrund. Det var föga något att företaga med cn menniska, som med sådan köld afbidade en förskräcklig framtid, och mer än en gång fruktade jag att blifva smittad af hans grubblerier. Det egentligaste föremålet för hans bekymmer var Donna Luisas säkerhet, och det oaktadt yttrade han ej den ringaste önskan att påskynda återresan; han hade hel och hållen kastat sig i fatalismens armar. Jag ville, för hvad pris som helst, rycka honom ur denna förskräckliga sinnesstämning, och påskyndade derföre vår ålerresa; men älven under vårt raska traf öfver Pampas tillbaka, var han lika förstämd. Under vågen voro vi ofta i stor fruktan för kringströfvande Indianhorder, om hvars vildhet våra vägvisare meddelade oss berättelser, som kunde komma håren på bulvudet att resa sig. Deras hat emot Europcer är utan alla gränsor. De mörda och bränna öfverallt der de fara fram, och skona endast lifvet på unga qvinzor, dem de föra med sig ull det inre af landet. sa han är