Aftonbladet – 26 augusti 1835, sida 2

Till den anonyme Insändaren i Norrl. Tidn. N:o 13 om Petreska feten rörande dess yttrande i N:o 97 af Afionbladet. Sedan den anonyme behagat förklara, att han af en ansedd Geflebo blifvit ypplyst om vidden af sitt misstag, behågar han tillägga att han efter den servila beställsamhets-paroxysmeu besväras af ett så kalladt dubbelt medvetande, som Brodren Daåvid i Qvistofta, och flera med honom, upptäckt sig äga. Innan jag kan erkänna något Broderskap med den anonyme, får jag äran förklara, att han först bör uppgifva sitt namn, så att han i afseende på lärdom och studier kan dokumentera sig stå i något slags förvandtskap med sådane mån, som från sin ungdom agnat sig ät literära yrken. Ty den anonymes lilla uppsats lemnar så mycket mindre något ullförliligt vitsord, som den mmnefattar ännu ett misstag, utom det han sjelf erkänt, ett misstag synbart härledande sig från oförmågan att fatta hvad en enkelt berättande stil framställt. Ty sedan jag slutat min berätlelse om en disputationsakt, der Decanus ville chikanera en arbetsam yngling, men sjelf blef rättvisligen chikanerad — emedan jag som Prieses ej var pligtig låta förödmjuka mig då jag ägde förmågan alt mig försvara, tillade jag den anmärkning, att jag uto månader derefter föll i en svår nerffeber, efter hvilken jag tyckt mig hafva varit två skiljaktiga personer. Härom har jag ett enda medvetande, men ganska klart och bestämdt, emedan jag före samma sjukdom var lugn, tålig, mäktig af stora ansträng