Aftonbladet – 25 augusti 1835, sida 3

ned RR S Rs RR SSR SRA RR ——— Re ——Lr KALEIDOSKOR REVY AF PARISERTHEATERN för halfåret 1835. Komedien. (Forts. fr. N:o 162.) Pannkakorna vid hofver vaudeville af M. Antier. Ludvig den femtonde, konung af Frankrike och Navarra, hade vid sexton års ålder en alldeles egen passion ; det hade varit väl om han aldrig egt andra! en den oskyldigaste och kyskaste passion i verlden, så afgjord och hflig den också verkligen var! han hade nemligen en oöfvervinnerlig kärlek, skulle man tro det? — till pannkakor! en hushållsaktig och föga vådhg kärlek, som icke uttömmer skattkammaren eller prejar folket, och icke låter en batalj vid Rossbach gå förlorad. Allt hvad Hans Majestät derpå riskerade vore en liten indigestion ; denna infann sig ock verkligen en dag, då den unge konungen tagit sig ett äkta kungligt mål af sin älsklivgsrätt. Och pannkakorne blefvo af Förste Hofläkaren utan omsvep bannlyste från hofvet och den kongl. taffeln, såsom ertappade för erimen lese majestatis. Men den unge monarken var ju konung med Guds nåde, och Mr de Villeroy, hans guvernör hade en gång visat honom folket utanför hans fönster och hviskat i hans kungliga öron: Sire! alla dessa äro er egendom! Till följe häraf fann han högst förvånande, att man understod sig inskränka hans höga tycke och behag, vare sig på Eskulaps vägnar, eller hvilken myndighets. som heldst, och att man kunde vägra honom att. ha en indigestion, om honom så täcktes. En vacker dag faller det honom på läppen att. han vill ha pankakor, och för att helt ogenerad få taktera sig dermed instänger han sig alltså i ett mörkt kabinett uti Versailles, långt undan guvernörens och fakulteters blickar. Han hade befallt sin kammartjenare att uppgöra en duktig brasa, och bära in en panna och en porslinskruka med fint mjöl, uppblandadt med behöriga våtvaror. Härpå sätter sig i lugn H. M. Konungen: af Frankrike och Navarra att syssla med elden och värma pannan, öser så deruti med kökserfaret handlag, sked för sked, utaf den fina massan, som snart förvandlas till två eller tre dussin ypperliga plättar, dem monarken med Guds nåde slutligen doppar helt och : hållet ner i socker, — det kan riktigt vattnas i munnen på en fattig stackare, när man tänker derpå! Hans Maj:t var likväl icke så alldeles ensam i denna storartade och fantastiska operation; han hade en medbrots: ling; en ung, röd och hvit, smieende, parfymerad demoiselle med lingt glänsande och pomaderadt hår, höll under tiden i skaftet på pannan, och hade, för att vara beqvämare, kastat ifrån sig en del af den vidlyftiga habiten, så att blott en liten, icke alltför lång, hvit netteldukskjortel förrådde de fina formerna af hennes växt, ett. par de mest intagande små fötter, och