Aftonbladet – 21 augusti 1835, sida 1

mmm I Mm mm LA — ER RER ORTER OE ——X EX — EEE —EO XX — EEE —— — s—————— ; som satt sig ned på Norra kusten af Frankrike, i Calais och Boulogne, för att baka bröd. Man inför det obehindradt i England; men lyckan är, att om också hela Frankrike ville baka bröd för England, så är England dock tvunget att icke äta annat än gammalt bröd. Alltså gifves icke heller hår någon räddning, och den skall icke heller på lång tid infinna sig; ty det hemliga sammanhanget mellan spannmålslagarna och statsskulden gör dem oöfvervinneliga. Hvarje vara, som är dyr, är det till tyngd för konsumenten. Den, som producerar varan, öfverflyttar alla tyngder, som trycka den, på honom, som köper varan. Om betäckandet af räntan på statsskulden hvilar på jordbruket, så blir alltid den beskattning, detsamma erlägger, blott ett förskott, som konsumenterne sedermera måste ersätta genom det höjda priset på jordbrukets produkter. Härigenom tvingas i England de industrielle och de fattige icke blott äta sitt bröd dyrt, utan också, indirekte, att betala räntan på statsskulden, och att liksom försätta jordbruksaristokratien i ett tillstånd af verklig skawufrihet. Hvilken strid mellan imteressena! dr Vi hafva talat om brödet i England, nu komma vi till vattnet, nemligen till theet. At! England?hittls för ett af sina oundgängligaste behof måst betala så ofantligt mycket mera, än alla andra länder i proportion,: derför har det att tacka Ostindiska kompaniets privilegier. Månne Ostindiska kompaniet bereder en lättnåd i handehi? Understödjer det väl den enskilde 1 beräkningen af hah merkantila spekulationer? Nej, det försvårar det slågs verksamhet, som är sjelfva litvet i England, nemligen handeln, och är ett nytt bålverk för aristokratien i detta land. Ty hvad var väl hittills Ostindiska kompaniet annat än en pläntskola för aristokratien? På andra sidan oceanen bildade de rika aktieägare, Whigs och Iories, åt sig sina politiska stöd och fortskyndade deras karrier, som de sedermera tänkte begagna, för att desto snarare hafva dem till sin disposition. Nästan alla fiender till fölkfriheten i England hafva gått i skola i Indien. Behöfver mån väl, för att bevisa detta, nämna något annat namn än Hervigens af IVellington? I afseende på Ostindiska kompaniet förestår lyckligtvis en förändring; ty om man också hittills beständigt förlängt kompaniets tilländalupna privilegier, så var det mera af fruktan för de mån gfåldiga regleringar, deras upphäåfvande skulle förorsaka, och att man icke hade tid för de politiska frågor, hvilka hopade sig för ögonblicket, än af någon förkärlek för inrättningen, somni tryggade dess framtid. Det är bekant, att privilegrum blifvit förlångdt på 21 år, men på så sätt, att regeringen, när 10 år förflutit, kan uppsäga detsamma. Ett lika förhållande äger rum med Westindiska kompaniet, hvilket, ehuru mindre mäktigt och omfattande, dock förstår att hålla priset på sina handelsartiklar uppe till fullt ut samma oskäliga höjd, som det andra kompaniet sina. England måste konsumera Westndiska kompaniets socker och betala det mycket dyrare, än om det hämtades frår. Holländska kolonierne eller Havanna. Engelsmännen hafva gifvit slafvarna friheten. De gjorde det till en del måhända af mensklighet; men icke alla, som gåflvo sina röster till emancipationen, torde hafva varit lika högsinnade som IVilberforce. Det var mindre fråga om slafvarna än om Westindiska kompaniet och sockrew?) Om Westindiska kompaniet genom slafvarnes emancipation faktiskt blifvit förstördt, så måste dess privilegier upphöra, emedan det icle mera har styrka att begagna dem. Negreine arbeta icke, sedan de blifvit fria! säga plantageägarne. Hvad vill det säga? I derchemma fån icke mera något socker till ert thce? Nej! Det vill säga, att J icke mera behöfven kopa det så dyrt, som J hittills måst göra, emedan I blott firgen taga det hos oss; J skolen icke mera tvingas att betala det lika högt som förr, emedan vi alldeles icke hädanefter kunna skafla eder något socker! Engelsmännen göra icke något för intet. De älska emancipationen, friheten och menniskorättigheterna; men de måste hafva någon fördel deraf. De betalte 20 millioner L. sterling för att gifva verklighet å at en af tidehvarfvets idcer; men de skola söka att på socker återfå, hvad de utlagt, och måhända ännu på köpet en helt måttlig och rättvis köpmanna-procent. HERTIGENS AF BROGLIE TAL I FRANSYSKA. DEPUTERADEKAMMAREN, DÅ HAN FRAMLADE FÖRSLAGET OM TRYCKFRIHETENS INSKRÄNKNING.