Aftonbladet – 19 augusti 1835, sida 3

vexla de med hvarandra en öm handtryckning, och ett gladt leende; härefter: aflägsnar sig den alltid muntre, artige och skämtsamme Germain, som finner sig belåten med att hafva sett sin bror, och hvilken sednare alltid följer honem med sina blickar. Man lemnar rummet intagen af den lifligaste rörelse, hänförd af den renaste: och heligaste poesi, af huslighetens och familj-lifvets poesi. Om vi vilja begifva oss till Hr Jules Janin, så måste vi .gå igenom gården till ett hötel på gatan Tournon; hvarest lakejer, som fordom buro ett live med guldgaloner, rengöra och ordna en präktig kalesch; slutligen kommer man från ett rikt möbleradt rum igenom ett annat, in i kabmettet, hvarest författaren arbetar i sin säng, omgifven af unga män, som skämta, och prata rundt omkring honom. Janin låter föga störa sig af bullret, utan fortsätter oafbrutet sitt arbete, om han än stundom blandar sig i samtalet med ett och annat träffande infall. Ett fruntimmer... (detsamma, hvars lilla gula bandske Hr Janin kastat åt Hr Nisard, till följe af den bekanta tvisten om den, lätta och svåra litteraturen) tar stundom del i det muntra jollret, eller söker snarare, om Hr Janin dröjer för länge att taga frukost, att, utan särdeles krus, befria honom för den besvärliga hopen, som aldrig lemnar den namnkunmga kritikern i fred. Vi mäste, härvid anmärka, att Hr Janin, som alltför ofta besökes af sina vänner och nyfikna, ofta måste taga sitt parti alt flykta in i en liten entresol, som icke står i något sammanhang med hans stora våning, och dit en liten trappa leder , som är gömd bland murens gula målning. Här, i denna fristad, finner författaren åtminstone ledighet, som han icke lätt kan förskaffa sig. i sin egentliga boning. Janins arbetsdrägt bestar i en grå Blouse, och i en bomullsmössa. : Ifrån: gatan: Tournon begifva vi oss till gatan Cassini N:o 1. Här, i ett hus med något tvetydig port, hvars utseende påminner om Pater Goriots) pension, stiger man upp för en liten obeqväm trappa till Hr Balzac , och befinner sig oförmodadt i en rad af många trånga rum, utsmyckade med mera prakt än smak; man tror sig vara hos en börsspelare , som hastigt blifvit rik genom en oförmodad kupp , och ännu icke vet: finna sig i sitt nya förvärfvade välstånd. För öfrigt kan man lätteligen bedöma det hela, då Hr Balzac sjelf gjort en beskrifning af sitt rum i sin Flickan med de gyllene ögonen. Hälften af boudoiren utgjorde en täck graciös cirkel-linie, som stack af emot den andra qvadratformiga delen, i midten hvaraf en spisel af marmor med förgyllningar blänkte. Ingången bildades af en midtemot fönstret befintlig sidodörr, som ett rikt draperadt förhänge betäckte. Till rummets prydnad bidrog isynt nerhet en äkta Turkisk divan, d. v. s. en på golf vet utbredd madrass, så bred som en säng, en divan af 50 fot i omkrets, med rutigt snörmakeriarbete af rödt och svart siden. Ryggstycket på denna ofantliga divan höjde sig några tum öfver de manga dynorna, som genom sina rika sirater ännu mer förhöjde det helas sirlighet. Boudoiren var bekläidd med rödt tyg, hvaröfver randigt Indiskt musselin var lagdt, i form af Korintiska pelare, som bildades genom omvexling aäf ihåliga och utböjda veck, ofvan och nedan sammanhållna genom högröda band, hvarpå svarta Arabesker voro afbildade. Under musselinet syntes den högröda rosenfärgen — en mycket omtyckt färg — som fönstergardinerne buro , och prydda med högröda fransar med svarta blommor. Sex ljusröda armstakar , hvardera försedd med tvenne vaxljus, voro på lika långa mellanrum anbragta öfver mattan , för att upplysa divanen. Taket, från midten, hvaraf en mattröd ljuskrona nedhängde , var bländande-hvitt, och listen förgylld. Mattan liknade en Österländsk schawl, var försedd med Orientaliska teckningar, och erinrade om Persiens sagor, i hvilket land den förfärdigats af slafhänder. Möblerne voro klädda med hvitt kasimir, prydt med svarta och högröda sirater. Pendeluret, kandelabrerna , allt bestod af hvitt marmor och guld. Öfver det enda bord, som man här fick se, lig en kasimirsduk utbredd. Eleganta broderier visade alla slags törnrosor, hvita och röda blommor, och slutligen åtskilliga detaljer, som alla tycktes vara föremål för en särdeles sorgfällighet. — Aldrig har rikedomen framställt sig med större koketteri, för att upphöja elegaänsen och ingifva en känsla af välbehag. Mattans strålar , hvars färg, allt som man betraktade den från olika håll, ständigt förändrades, och än syntes hvit än rosenröd, svarade mot ljusets verkningar, som utgjöt sig i musslinets genomskinliga veck, och spridde en magisk glans omkring sig. Balzac bär hemma hos sig en nattrock af hvitt flanell, som sammanhålles genom en med guld inväfd gördel, och är försedd med en kapuschong för hufvudet.