Aftonbladet – 19 augusti 1835, sida 3

KALEIDOSEORP. NAGRA PARISISKA SKRIFTSTÄLLARES BONING. Ur Mercure de France.) De små detaljerne ur bekante skriftställares enskilda lif hafva alltid ett visst behag, och man egnar i allmänhet, deråt mera uppmärksamhet, än åt många vigtigare saker; ty det gör oss ett nöje, att anställa jemnförelser emellan utmärkte talangfulla mäns tänkeoch handlingssätt, emelian deras läror och deras husliga förhållanden. Det ges få litteratörer i Paris, ;.om ; hvilkas smak, enskildta förbindelser, besynnerligheter, brister och andra saker, icke hvar och en ville vara underrättad, och så snart någon tidning framställer en ny underrättelse om någon Notabilitet, kan man med sakerhet räkna på, att man skall skänka denna notis en särdeles och odelad uppmärksamhet. Anekdoterne om skriftställarena från Ludvig XIV:s tidehvarf läsas ännu i våra dagar med lifligt deltagande; huru mycket mer intresserär icke således det, som angår män rundt omkring oss, och som tilldrager sig nästan under våra ögon! Behaget okas så mycket mer, ju mera frukten, som på sitt sätt tyckes förbjuden, icke synes vara alldeles fri att vidröra; ty privallifvet fordrar en särskildt aktning, och det får icke helt och hållet ohöljdt framhålJas för pubhken. Men om också den slöja, som enligt konvenansens lagar omgifver och betäcker målningen, icke får helt och hållet lyftas, så är det åtminstone likväl tillåtet, att här och der öppna på en flik, och att kasta våra blickar på ett och annat mindre fridlyst ställe. Nå väl då! Om någonting förmår sprida ljus öfver en konstnärs eller en författares karakter, så är det ostridigt hans boning. Hvar och en inrättar denna efter sitt behof och sin smak. Ja, man skulle icke en gång kunna fritt skrifva och tänka i ett rum, hvars möbler och hela inredning icke någorlunda harmonierade med dess innevånares lynne och önskningar. För ofrigt skall hvar och en, som gör oss sällskap på vår utflygt, snart öfvertyga sig, att, om Buffon med rätta kunde säga: sltilen är mannen, äro vi med lika: mycket skäl berättigade att påstå: såsom bonimgen är, sådan är mannen. Hr Casimir Delavigne bebori den vidsträckta byggnad, der Konservatorium och A4fenus Plaisirs befinna sig, ett logis i första våningen. Man kommer dit, uppför en stor och dyster trappa från. Ludvig XIV:s tid, och man emottages vid ingången af en gammal betjent, en omständighet, som altid talar för dess herres godsinthet. När man gått igenom en stor matsal och ett biljard-rum, händer det sällan, att man icke möter Delavignes mor, en bedagad fru, af ett maldt och ädelt utseende, eller en liten vacker gosse, med ett skönt blondt hår, som hastigt springer bort, och gömmer sig bakom sin faders ben, så snart han ser en främmande i huset. Också lemnar Hr Casimyr Delavigne, af öomhet för sin son, allt annat i sticket, och jag har ofta sett honom lugnt afbryta ett allvarsamt samtal, för att bringa sitt barns leksaker i ordning. Allt är enkelt, allt ar patriarkaliskt hos författaren af Messeniennes. Ett stort porträtt af Ludvig Filip är den enda prydnaden på rummets vaggar, ty Casimir Delavigne har blif