Aftonbladet – 13 augusti 1835, sida 2

ställe, och vid tid och ullfälle 1genstoppas springorna mellan de otimrade trädstammarne med lera och mossa; efter hand förfärdigar man dörrar, och sedan företar man sig hushållningsbestyren. Hvarje nybyggare omger sin anläggning med någon slags omhägnad, och på detta sätt uppstå strödda gårdar, som alldrig kunna blifva byar eller städer. Understundom påträffas 1 sdessa stugor personer, som bott i palatser i sin hemort i Europa, och lemningar af en förfluten lyx, hvilka vittna om den fordna välmakten, stå liksom sörjande i det otrefliga eremitaget. När man dertill tänker sig en äkta Siberisk vinterköld öfver hela landet, hafva vi den teckning kompletterad, som Fenimore Cooper dragit af ett dylikt nybygge, vid sina Susque hannas källor, med så poetiska färgor, och som han hemgiftat med det trösterika motto: Ingen Konung förviste dig, du förviste Konungen. — ij Håller nybyggaren ut uti en tio års tid och arbetar med en ansträngning, som förvånar den infödde Amerikanaren, men som han alldrig behöfde använda i sitt ursprungliga hem, och i fall han kunnat bevara något klingande mynt i kassan, till att stå ut med de första behofven, då har han onekligen vunnit riklig tillgång på de materiella medlen för det djuriska lifvets försörjning. Men utom vid beväringsmötena, hvarvid han måste årligen en gång inställa sig, på flera dagsresors afstånd, får han väl näppeligen skåda någon mensklig varelse, aldrig hälsar socken-kyrkans klockors festliga ljud eller tornurets kända slag hans öra, och han saknar och sörjer det gemensamma grannmötet till Gudstjenst, till bön, sång och nattvardsgang uti sina fäders och sin barndoms Gudahus, hvarest menniskorna ovilkorligen omknytas af ett band, lika broderligt som andaktsfullt och heligt; han får sakna och sörja sin Söndag, sin glada jul och påsk och midsommar, alla de dagar som i hans Euroeiska hem voro så festliga och glada. Mannen blir då dyster och förvildad, känslan af bitterhet och uselhet bemäktigar sig hans sinne, och vanligtvis tar han sin tillflygt till ruset, helst den Amerikanske handelsmannen betalar hans produkter med föga annan valuta än bränvin. Om man genomginge dessa nybyggen, skulle man öfvertyga sig om, att nästan alla deras invånare äro drinkare och det i ordets sämsta bemärkelse, ty det är ej något sällskapligt eller glädjerus som bemästrat sig deras sinnen; det är ett äkta Amerikanskt rus med feberglöd, sanslöshet och förslappning. Detta blir det beprisade öde, det mål, som den Europeiske utvandraren når under de mest gynnande förhållanden , och enär han medfört tillräckliga medel. Men, visserligen, han har deremot ingen öfverman och konung; hvad han äger, äger han solo och njuter det solo. Hans försakelse af alla andra njutningar afsticker ej på ett kännbart sätt emot ett furstligt hofs ståt och de stores och de rikes öfverflöd; de tusende, som lyxen sysselsätter i Europa, svälta här i djup sysslolöshet, det dolce farniente. Hvar och en sörjer här för sig sjelf och tillskantsar sig så mycket han kan; den som lyckats blifva rik, är lyckligi åskådandet afsina dollars, utan att ens ana, hvilka andra och bättre njutningar han skulle kunna förskaifa sig för dem. Hans lefnadssätt fortfar att vara lika enkelt; och gifver han den faltige ingen fortjenst, så lemnar han honom ej heller någon anledning till afund. Här i det inre af landet företagas inga offentliga byggnader och arbeten, för att i nödens stund öppna en utväg för den torfliges försörjande; tvärtom, man låter med flit brist upsta, lockar otaliga arbetare in i landet, för att få arbetslönen nedsatt. Då gör samma aktie-sällskap nya operationer med föga kostnad, anlägger kanaler, jernvägar, m.m. Angkraften utvecklar sig på ett otroligt sätt, och hvad det skall blifva utaf menniskorna till slutet, är ett olöst problem. Saken vore än betänkligare, om folkmängden ökade sig här så starkt, som i Europa, men de Amerikanska qvinnorna äro ej så fruktsamma. Det är sällan man träffar flere än trenne barn på ett hjonelag. Anta let af utifrån inflyttande är väl stort, men likaså dess mortalitet; knappast femtedelen ötverlefver det arbete, de nödgas genomgå, för att kunna lefva, eller motstår klimatets inflytande, hvilket till och med de älsta emigranters efterkommnde ej ännu vänt sig vid. Den som mäktat genomgå de första fruktansvärda sjukdoms-anfallen, som följa hvarandra regelmässigt, blir dock vanligtvis ett offer för lungsoten. En åldrig man är en stor sällsynthet i landet, och i det fallet flyter vanligen något af det indianska blodet i hans ådror. Den dugtigaste Europeiska moder, om ock af de för fruktsamhet kända Swabiska hustrurna, förlorar härstädes snart sin förmåga, och orsaken torde förnämligast ligga i födoämnenas beskaffenhet. Allt färsk kött är saftoch kraftlös, utom buffeloxens eckelfeta ryggknöl; grönsaker och rotväxter likaledes. RV a a FR 17. a VN