Aftonbladet – 13 augusti 1835, sida 2

han företagit sig att reproducera, anföra vi löljande hans egna yttrande om de så kallade teckningarna. Han säger nemligen, att de äro egnade åt en lätt och humoristisk(!) framställning af vilkorliga ämnen och; förhållanden.? När man således vill skildra en hel Nations seder och karaktär, är detta då ett vilkorligt (godtyckligt?) ämne, och framställningen deraf är lätt och humoristisk! Man har i sanning ingenting att tvista om med en man, som på detta sätt uppfattar den auktorliga tonen och språket. En ouphörlig smädelse emot en stor och aktningsvärd Nation, yttrad i ett pöbelspråk, som man trodde böra vara bannlyst från våra dagars skriftställares produkter, åtminstone från ett fruntimmers, sådant är i Hr Hauswolffs ögon lätt och humoristiskt! Han har stött sig på vårt yttrande, att Nord-Ame, rika under 60 år undgått alla inre oroligheter, och frågar oss, om vi ha någon hum om hvad som höll på att hända redan i Washingtons tid, och hvad som varit på vippen flera gånger derefter? Hvar och en annan torde imedlertid veta skillnaden på hvad som verkeligen händt och hvad som varit på vippen att hända. Herr C. Vv. H tyckes likval icke hafva någon hum om denna skillnad. Vi böra då, till hans upplysning, nämna, att den är alldeles densamma, som emellan den eldsvåda på Riddarholmen, hvartill vi i dessa dagar varit ögonvittnen, och den tillämnade rysliga eldsvådan, ryktbar och rolig i åminnelse, som var på vippen att derstädes utbrista för 12 å 13 år sedan. Till stöd för den smädeskrift, Hr C. v. H. haft den icke afundade äran att öfversätta, och som han sökt accreditera genom sin egen auktoritet, anför han åtskilliga ofördelaktiga omdömen om vissa skuggsidor hos Nordamerikanerna, dem han funnit hos andra resebeskrifvare. Men förstår Hr C. v. H. då icke det ofantliga svalget emellan den sanningsenliga teckningen af dagrar och skuggor och det låga bemödandet att uppsöka endast de sednare? att framhålla dem med infernalisk skadefröjd, der de finnas, och att rent af dikta dem, der de icke fmnas? Om t. ex. en resande i England, bland allt det ädla och sköna han, vet att berätta om Engelsmännen, icke heller fördöljer de svagheter och fel, han der träffar, hvem tadlar väl honom derför? hvem erkänner icke tvärtom, att denne tecknare äger vitsord derföre, att han sett föremålet på alla sidor, och att han icke partiskt hållit sig hvarken till förtjensterna eller felen? Om deremot en annan, som vill beskrifva Engelsmännen, endast omtalade adelns anspråk, dess sinekurer, korruptionerna vid valen, pöbelns råhet, sammanrotningarne af arbetare för att trotsa sig till högre dagspenning, excesserna dervid, de ursinniga vaden vid kapplöpningarna, tuppfäktningarna, de falska vittnena, hustrurs försäljning på torgen, dit de föras med ett rep om halsen det gränslösa eländet hos den fattiga klassen i Irland, och det föga mindre armodet i norra Skottland, Ostindiska kompagniets polink i Indien m. m. om någon, säga vi, skulle berätta endast detta, skulle man väl gilla hans omdöme, i fall han påstode, att dessa fakta allena utgjorde en fullständig skildring af Engelska national-karakteren? Men om han dertill beskrefve det ofördelaktiga med så bjerta färger som möjligt, om han med omsorg fördolde allt det goda och vackra, om hans språk röjde en uppenbar fiendthghet mot skildringens föremål, om han nyttjade ett groft och lågt språk, om han i allt lade den värsta afsigt till grund, om han öfverallt bemödade sig att göra äfven det hvita svart, om han förvrängde sanningen, för att deraf skapa beskyllningar, skulle man icke då kalla honom en föraktlig smädare? Det är imedlertid precist detta, som Hr Hauswolffs idol, teckningarnes författarinna, gjort; och vi kunna således för henne ingenting afpruta eller förmildra i denna benämning. Några utdrag ur skriften skola bevisa det. Närvarande del börjar med en beskrifning på en nybyggares belägenhet. Man stöter här straxt på denna vresighet och denna skadefröjd, som uppenbarar sig på hvarje sida, nästan på hvarje rad i skriften, och som i synnerhet yttrar sig i en ironisk ton, t. ex. då hon säger om länderi-köps-kompagnierna, hvilka hon fördömmer, liksom allt annat i Amerika, att de gå till väga med en otrolig oegennytta och menniskokärlek. Allt, som hon vidrör, måste tadlas och förlöjligas, till och med det aktningsvärda, såsom t. ex. det bruket, att grannarne hjelpa en nybyggare att uppföra hans hus. Det är en vanlig sed hos dåliga författare att ropa öfver att man ryckt utdragen ur deras sammanhang. För att skydda 0ss, så vidt det kan ske, mot en sådan beskyllning, anföra vi här i en svit hennes beskrifning på en nybyggares öde, när han köpt sig ett jordstycke och ämnar bygga derstädes: Hans första steg är att i nästa tidning låta införa a an nAaförlkllaan FA het I Lä JA ÅnnaAnc:e undartanlaan I