Aftonbladet – 12 augusti 1835, sida 2

— Hr Brukspatronen Owen är en ibland dem, som råkat ut för Statstidningens opartiskhet, hvarom en insändare i vårt blad härom dagen meddelade så intressanta upplysningar. D. 145 Juni innehöll Statstidningen, ett jemförande omdöme om machinerierna på Angfartygen Oden och Gylfe. Mot detta omdöme ville Hr O. få införd en replik, hvilken imedlertid icke fann plats förr än d. 25 Juli; och hvar? månne på samma ställe, där omdömet stått? Ingalunda. Detta fanns i bladets så kallade icke officiella del (hvilket kan jemnföras med hvad Kollegierne kalla sin underdåniga del;) och repliken hittade ändtligen en vrå i Bihangets hvarken officiella eller icke officiella del. Man vet, att bihang vanligen utgöra en del, som icke läses, eller hvars tillvaro knappast observeras, af hälften bland lasarne. För vår del anse vi billigheten fordra, att Hr Owens replik befodras till en större offentlighet än den bihangliga, som den vunnit; och vi intaga den derföre i värt blad, utan någon anmärkning mot eller med, endast med en undran, hvad sdet kan hafva varit för en politisk chria, eller menniskoskapande Prometheus, eller tafle-exposition, eller våldtägt, som varit så vigtig och påskyndande, att repliken först fick vänta och sedan, då väntan ej längre gick an, blef kastad i en skräpvrå. Repliken lyder så: Weho steals my purse , steals trash; But he, that filches from me my good name, Robs me of that which not enriches him, And makes me poor indeed. Shakespeare. StatsTidningens egenskap att vara Regeringens organ, tyckes väl böra gifva någon trovärdighet äfven åt de artiklar deri, som bära namnet, af icke-officiella , samt vara en borgen derföre, att enskilta personers åtgärder icke partiskt och obevisligen skola af Redaktionen bedömas. Likväl har uti berörde Tidning, N:o 135 för den 15 Juni, det machineri och den kittel, som jag förfärdigat för Kronans Angfartyg Oden, blifvit till deras beskaffenhet, tvert emot sanna förhållandet, nedsatta under de pjeser af samma slag, som vid Motala blifvit gjorda för Angfartyget Gylfe. Detta yttrande, framburet till Allmänheten af ett Tidningsblad, som måste anses vara Regeringens — framburet till en Allmänhet, bland hvilken endast några få uti ämnet kunnat fälla ett sjelfständigt omdöme , har naturligtvis på det högsta förtrutit mig. Jag borde, måhända, åtnöjas att förakta ondskan och lågheten, och icke befatta mig med återdrifvandet af dessa osanningar och lika skamliga vrängda framställningar, rörande resan den 4—8 Juni, som härleda sig från den af mig och flera nogsamt kända liga, hvilken med fanatiskt nit, genom hvilka medel som helst, öppna eller anonyma, vill på min bekostnad upphöja Motala Verkstad, till ursäkt för densammas depenser, och hvilken liga icke en gång blygts att på min i konst och handtverk ärligt och mödosamt förvärfvade reputation , inför sjelfva Representationen bära smutsiga händer. Men jag är dock menniska, och medvetandet af hvad jag i Sverige uträttat, gör mig icke mera tillfyllest för att stillatigande lida oförrätter, som synas icke taga slut. Det heter i denna Tidnings-artikel på ett ställe: att utseendet och känseln om bord vid gången tyckas gifva Gylfes machineri företrädet, och på ett annat: att svårligen någon opartisk och kompetent domare kan neka samma företräde åt Cylfiska machineriet; i frågan om tillförlitligaste fabriken. Framträde denna min domare! Hans kompetens skall ej blifva annan än skamlöshetens, och hans slutliga utväg, alt krypa bakom den besigtning , som Kongl. Foörvaltningen af Sjöärenderna lät mig ohördan anställa , med biträde af en person från Motala, efter ifrågavarande resas slut, innan mitt arbete hunnit af mig tll besigt