Aftonbladet – 10 augusti 1835, sida 3

KALEIDOSKOP REVY AF PARISERTHEATERN för halfåret 1885. KOMEDIEN. Hela verlden känner de Franska komedieraa, dessa stundom qvicka, alltid pratsamma fladdrande, efemeriska bagateller, som årligen i hela svärmar, af yngre syskon utdrifna ur fadershuset, öfversvämma det öfriga Europas skådebanor. Fransosen är till detta slags författarskap liksom klippt och skuren i följd af sin lätta, ytliga national karakter, hvilken också förklarar huru denna del af litteraturen, under en sådan allmänn tendens till det gräsliga spasmodiska uti den nya Franska konsten i gemen och den sköna litteraturens öfriga delar i synnerhet, kan vid sidan af dessa frodas och gouteras såsom den gör, och att samma publik, som i afton klappar sig ömhändt åt V. Hugos skräckscener 1 morgon ropar fram författaren till en parodie på desamma. Antalet af Franska komedioch vaudevilleskribenter är också oräkneligt som flugor kring en sockerbit, och förrådet för theaterdirektionerna af dylika produkter tyckes vara outtömligt som silkespungen i sagorna, hvilken man blott behöfver öppna, för att få så mycket klingande mynt man vill och behagar. Sistl. theaterhalfår har i detta hänseende varit frikostigt som vanligt; ensamt af nya vaudeviller, längre och kortare, kan man räkna ett trettiotal. ?Charlotte Brown komedi af M:me de Bawr. En Grefve Beinsberg är ute på resor för sitt höga nöje. Vid genomfarten genom Einsbach blir han yverliebt i en vacker flicka derstädes; det är Charlotte, sondotter till en simpel skräddare. I sin dubbla egenskap af grefve och resande, finner han för lämpligt att söka förföra den unga skönheten; Charlotte motstår likväl hans frestelser med så mycken värdighet och fasthet, att det slutligen kommer till eu formligt giftermålsförslag. Charloue har ingenting emot detta, och ett, tu, tre är grelve Reinsberg skräddar Browns kära måg. Hr Reinsberg är i botten en mycket hederlig ung man med grundsatser och filosofi, — att han så der stundom lägger snaror ut för vackra tärnor, hör ju ungdomen til — och han sjelf finner visst i sitt parti ingen mesalliance; är icke hans hustru begåfvad med alla de talanger och dygder, som utgöra det verkliga adelskapet? men grefven har en Hr Pappa, som är månare än så om sina anor och sitt namn: låt honom få en nys om sonens filosofiska snedsprång, och han är man för att utan