Aftonbladet – 7 augusti 1835, sida 1

talde ilorst, genom sitt axiom om penningens oumbärlighet, den dom öfver Ryssland, att detta rike icke är någon eröfrande makt, och Ryssland underkastade sig denna dom, derigenom att det icke sökte att förbättra sina financer och icke vårdade sina financiella förbindelser. Om denna stolta makt räcker Huset RBotschild handen, så frågar detsamma, huru mycket det också är böjdt att gynna och understödja sina syskonmakter; de andra suveräna husen, om Ryssland, sedan 1815 innehafvare af Polen, betalt landets innevånare hvad staten var dem skyldig; det frågar om denna makt uppfyllt Kejsar Alexanders åtagande, att utbetala de Polska Hederslegionsriddarnes pensioner; det frågar, slutligen, om det betalt sina egna, till sedelhafvaren ställda, obligationer, när de presenterats af sådane personer, som Ryssland förklarat för Polackar? Så resonerar man på börsen, der man understundom :. resonerar rätt. Också lyckas icke det, Ryskt-Polska lånet, och Europa, så egoistiskt och illa beräknadt ego stiskt det också är, skall denna gången icke sjelf räcka riset åt Ryssland, för att dermed låta slå sig. Rysslands nya demonstration skall således icke hålla stånd; den skall till och med icke hålla stånd mot England . ensamt; ty redan för flere år sedan kantrade ettaf Kej sar Alexander gjordt försök af detta slag, mot Engelska kabinettets fasthet, fastän det då på långt när icke var fråga om en så omåttlig fordran, som nu. Kejsaren hade funnit för godt att förklara Aleutiska hafvet slutet, emedan han ägde besittningar i detta haf. Detta dekret förbjöd alla främmandå krigsskepp att nalkas dessa kuster och Ryska kolonierne på Kamschatka, på ett afstånd af. 200 mil. Blott vetenskapliga expeditioner kunde lida genom denna ukas; likväl gjorde England densammas återkallande till ett vilkor för fredens fortfarande mellan de båda makterne, och Kejsaren tog i all tysthet tillbaka sin ukas. Denna gång ser det ut som frågan vore om Turkiet. Lord Durhams afresa, hvilken för sin helsas skull tager vägen öfver Konstantinopel, har utan tvifvel afseende på denna angelägenhet. Hvad Frankrike härvid kommer att göra, vet man ännu icke. Ministeren, som annars gerna i de ministeriella jurnalerne inlåter sig i förklaringar, har ännu ingenting i denna sak yttrat; men den Amerikanska frågan ser betänklig ut: Ger ministeren efter, så kan man säga att detta blir: sista slaget för vår marin, fastän man under nuvarande regering gifvit sig utseende af, att uteslutande sysselsätta sig med henne. Den ovisshet, som hvilar öfver våra förhållanden till Förenta Staterne, har afbrutit våra handelsrelationer med dem; att alla Tyska stater småningom sluta sig till Preussiska tullsystemet, stänger för oss all afsättning åt Norr; i Belgien, utanför vår dörr, förstör eftertrycket en af våra vigtigaste industrigrenar; det återstår blott att beröfva oss skyddet i Svarta hafvets. hamnar, hvilket är detsamma som ett fullkomligt handelsförbud. Dock — hvad betyder väl allt detta — våra redare och fabrikanter hafva ju, till ersättning, ba lerne i Tuillerierne och korsen i Hederslegionen. Vår ministere har helt annat att göra än att sysselsätta sig med Reis Effendi och Kejsar Nicolaus. Den hat ju processen att föra tll slut, på hvilken den satt sip: politiska existens. När den församlar sig till konselj, tror ni väl att, sedan dörrarne blifvit stängda, den räk. nar linieskeppen som Ryssland samlar vid Dardanellerne, eller de bataljoner som marschera till Kalisch? Visst icke. Måste ej ministrarne först räkna efter huru många medgörliga, huru många motspänstiga Aprilfångar de hafva, huru många Pärer de förlorat i Luxemburg, genom snufva, gikt, bad, landtluft eller dålig vilja? I går. utbröt en af de ministeriella jurnalerne i häftig vrede; landet, sade den, var komprometteradt, sväfvade i fara; man måste mer än nånsin hålla tillhopa för att försvara det mot mäktiga fiender. Tror ni väl att det var fråga om, att gå till våra af Amerika hotade skepp, eller till de genom den: heliga alliansen i fara satta gränserne? Nej, fienden är således mycket närmare och fruktansvärdare? Alltså en sammansvärjning: inomlands? En helvetesmaschin, som hotar med explosion under våra fötter? Ni har ännu icke gissat rätt. Visserligen sysselsätter sig polisen med den komplott, hvars upptäckande den hvarje år, vid Julifestens annalkande, gör sig till en pligt, och har redan annonserat sin årliga sammansvärjning; men den stora konspiration, som sätter ministeren i raseri, är den som Hr Mole ensam spunnit ihop och fullbordat på sin Pärsbänk, den han lemnar, : för att i Plombieres hvila ut från Processens tråkighet och ansträngningar. Dertill hörer att general Berthezene, grefve Gueheneuc, Baron Barante, Hr Flad haut, Hertigen och Markisen af Crillon, Hrr Ornano; -Lavillegontier, Villemain m. fl. lätteligen kunde följa Hr Molds exempel. Också har Hr Mold redan fått sig hederstiteln af: dålig medborgare och trolös domare.? Vi hoppas att Hr MolZ med tålamod måtte bära cin