Aftonbladet – 4 augusti 1835, sida 2

släckningsarbetet omkring en half eller trefjerdedels timma, då vid pass kl. half till 5, under en växande häftig blåst med stormilar, elden syntes utbryta från tornspetsen , då larm genast slogs, som med all skyndsamhet åtlyddes. Kort derefter, och medan Kapiten Nyberg och hans folk ännu voro sysselsatta från den utvändiga ställningen med släckningen , med ett nit och en oförskräckthet, som förtjenar det högsta loford , störtade tornspetsen tätt utvid Kapiten Nyberg och hans arbetsfolk. Elden spridde sig till stentornets afsats vid basen af tornspiran. All släckning på denna punkt var nu förgäfves. Jag begaf mig till kyrkovinden, för att öfvertyga mig, att allt arbetsmanskap lemnat tornet. Vindens panelade tak och brädbotten öfverspolades flitigt med vatten, men äfven denna hjelp blef fruktlös. Taket antändes utifrån och äfven snart inifrån åt tornsidan, och inom en ganska kort stund var äfven den så kallade Gustavianska spiran antänd. Det angelägnaste blef nu att rädda, hvad som kunde räddas , neml. de Kongl. grafvarna, samt de i kyrkans inre förvarade dyrbara historiska minnesmärken och trofcer; och i detta afseende hade Hans Ex. Herr Grefven och Riksmarskalken redan vidtagit de kraftfullaste åtgärder. Dernäst var den största faran för de omkringliggande publika och privata byggnaderna, hvilka voro afskiljda från kyrkan genom ett ganska kort mellanrum. På alla dessa uppfördes brandsegel, och sprutor placerades öfverallt, der de kunde verka. Hvad som hufvudsakligen bestämde den lyckliga utgången vid denna tidpunkt af branden, var den tillfälligheten , att Gustavianska spiran föll inåt kyrktaket. En lika lycklig omständighet var den, att kyrkoch graf-hvalfyen motstodo elden. Icke förr än kl. 6 e. m., den 30, hade all vidare fara så fullkomligen upphört, att, med qvarlemnande af nödig bevakning, som ännu fortfar, garnisonsoch Edsläckningsmanskapet, efter en högst besvärlig tjenstSgöring under nära två och ett halft dygn, kunde hemI förlofvas. or Då Eders Kongl. Maj:t under Sin personliga närvaro i öfrigt haft tillfälle att göra sig bekant med följderna af branden, återstår för mig endast att i underdånighet anmäla det nit och den beredvillighet, hvarmed en hvar af Borgerskapet, Garnisonen och Stadens eldsläckningsmanskap uppfyllt sina åligganden. En person har tillsatt lifvet, Gardisten vid Eders Kongl. Maj:ts Svea Lifgarde, N:o 20 vid Majoren Flemmings kompani, Lundqvist, hvilken nedföll från en stege och afled i följd af fallet. Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärdar Stormäktigste, Allernådigste Konung! Eders Kongl. Maj:ts j underdånigste, tropligtigste tjenare och undersåtare, i J. IV. Sprengtporten. Stockholm d. 1 Augusti 1835. Af ofvanstående rapport finna vi det oväntade förhållandet, att Öfver-Ståthållaren Friherre Sprengtporten verkligen fört högsta befälet öfver brandanstalterna , och att, såväl det vid tillfället och på stället allmänt omtalade förhållandet, att Riksmarskalken Grefve Brahe öfvertagit denna detail, af det skäl, att kyrkan är Kgl. Hofoch Ordens-kapell, som en annan allmänt trodd berättelse, att det var nämnde Grefve och icke Frih. Sprengtporten, som hyst så stora betänkligheter för tornspirans afsågande, varit ogrundade. Vi förmoda, att den åskådande allmänheten likväl icke finner underligt, om vi råkat i detta fall misstaga oss; ty, misstaget var säkert allmänt. Att sakkunnige personer icke genast hördes öfver den vigtiga åtgärden att afsåga tornspiran, kan i vår öfvertygelse icke bevisa, att brist på sådane finnes, icke heller att de undandragit sig, i fall de blifvit tillsporde, att se till verkställigheten på det sätt, att spirans fall kunnat bestämmas åt den stora, tomma plats, som Riddarholmstorget erbjuder; och vi tro, att den högsta befälhafvarens egen pligt är, att vara försedd med sådane rådgifvare, om han ej sjelf är nog bekant med sakerna. Vi anse oss böra framställa denna öfvertygelse, utan att dermed åsyfta att nedsätta hvarken Friherre Sprentportens eller öfriges vid tillfället visade lofvärda nit och verksamhet. w Sedan Friherre Lilljehorn och Kammarherren vStockenström afsagt sig att vara Revisorer å R. och A:s vägnar, vid Revisionen innevarande höst af StatsBanco— AA 1 . Se Dh -——— -—s2 sv