Aftonbladet – 4 augusti 1835, sida 2

auerstades YIlIUlabad HOUIRA AUT HIF FUCISINHALLe Ankommen till Biddarholms-kyrkan, fann jag släcknings-arbetet redan börjadt genom frivilligt biträde af de först ankomne, deribland jag icke bör förbigå att nämna, såsom högt förtjente, Styrmannen å ångfartyget Platen, Kofferdi-Kapitenen Fittinghoff, som hade intagit sin plats närmast elden, Boktryckeri-Faktoren Wennström, Sadelmakaren Igelström, Hökaren Norling och Skräddaregesällen Warner. Utvägarna för släckningen voro, att dämpa elden genom mindre, flyttbara sprutor, hvilka blifvit upphämtade från ångfartygen, och handsprutor, hvartill vattnet bragtes i ämbar genom en kedja af manskap, dragen ifrån kyrkvinden, dit vattnet leddes genom slang, och sednare genom en slang, som fördes ända upp i en afsats af tornspiran. Detta sätt ansågs vara det rätta och enda utförbara, då tornet var oåtkomligt för större sprutor, så väl i foljd af bristande utrymme för deras placering invändigt, som för omöjligheten att föra dem uppföre de smala trapporna och stegarna. Denna åtgärd fortsattes således konseqvent äfven under den påföljande natten och dagen. Dess verkan var att afkyla tornspirans väggar och hindra lågans utbrott; men elden, som fästat sig under plåtarna i brädbeklädnaden, kunde väl deraf dämpas, men ej fullkomligt släckas. Afven Skorstensfejare och Plåtslagare, som flera gånger försökt att upptränga i den smala tornspetsen, blefvo, af röken nödgade att afstå. Förhoppningen var, att dels genom förkolning af spirans trädbeklädnad, der den var antänd, dels genom den flitiga påsprutningen, elden skulle kunna dämpas, i första rummet på de lägsta punkterna, der den angripit tornspiran, och hvilka med full visshet kunna antagas hafva sträckt sig till minst 8 ä I famnar nedom spetsen, hvarefter det blifvit möjligt för arbetsmanskapet att närma sig de öfversta punkterna, hvilka i det mesta varit oåtkomliga för vattnet. Under sådana omständigheter föreslogs visserligen vid någon tidpunkt omkring middagsstunden, ehuru icke af någon arkitekt eller person med teknisk erfarenhet i ämnet, att afhugga eller kapa tornspiran, hvilket då icke hade kunnat ske på närmare afstånd ifrån dess yttersta spets, än omkring 30 a 36 alnar, eller några alnar nedom elden, och jag var vid detta tillfälle närvarande i tornspiran ; men då ett sådant företag syntes mig nog äfventyrligt för det manskap, :som dermed skulle sysselsättas , hvilket, om verkställigheten ägt rum utan noggrann beräkning och iakttagande af alla försigtighetsmått, lätteligen kunnat krossas genom ett bakslag af spiran vid dess fallande, då spirans riktning i fallet icke med någon säkerhet kunde bestämmas, och således fara var för handen, att den i fallet kunde antända kyrktaket eller andra åtkomliga ställen, ansåg jag mig dess mera pligtig att inställa detta företag, som den säkra och första följden deraf varit, att släckningen under hela den tid, som med detta arbete fortsattes, måst inställas, enär det icke hade varit rådligt för släckningsmanskapet att uppehålla sig ofvanom de afhuggna stockarne , och måhända hade denna olägenhet länge nog kunnat fortfara, om afhuggni .gen icke blifvit fullständigt fullbordad eller det icke lyckats att skyndsamt nog derigenom bestämma tornspirans fall. Under tiden hade det blifvit nödigt, för dager och för att icke qväfvas af röken, att öppna flera bål i väggarna ; äfven blef beslut fattadt, att söka utvägar till eldens fullkomliga släckande utifrån; och åt Kofferdi-kaptenen Nyberg, som ägde erfarenhet uti arbeten af denna egenskap, då han förut lyckats att dämpa en brand i Tyska Kyrkans torn, uppdrogs att utföra en ställning utmed den yvttre väggen och på detta sätt nalkas elden ; men det inbrytande mörkret hindrade detta arbetes företagande förr än den påföljande morgonen. Den 29, kl. 10 f. m., då röken till det betydligaste afstadnat och en större arbetsstyrka icke kunde användas, samt fara var att manskapet, uttrötadt af 26 timmars väntning utan hvila, icke skulle kunna ådagalägga all den verksambet, som blefve erforderlig, om elden spridde sig på sätt, som sedermera inträffat, beslöt jag, att låta slå tropp och af sprutor och service icke behålla mera, än som var nödigt för underhållandet af de redan vidtagna anstalterna till eldens dämpande i tornspiran. Mot middagstiden denna dag hade Kapiten Nyberg uppfört ställningen utom tornet och lyckats att släcka på den lägsta af de 3:ne punkterna, der röken visade sig, samt upprest en stege, för att än mera närma Sig tornets yttersta spets. Emellertid kastade vinden frun sydost till nordost, hvarigenom den fick mera fart att intränga genom de öppningar, hvilka dels förut varit, dels skett för att uppresa ställningen och hvilka i början varit anbragta åt läsidan; men ännu visade sig ingen eld. Kanitenen Nyberg begärde då och erhöll mitt sam