Aftonbladet – 21 juli 1835, sida 2

Vide refererandet af Hr Kansli-Rådet Wallmarks förklaring öfver Hr Assessor Crusenstolpes åtal mot Statstidningen, lofvade vi att återkomma tili de anfall mot den liberala pressen, hvilka i förklaringen äro inväfda. Vi uppfylla nu vårt löfte. a Hvad de Kberala: pressen egentligen på förhand sagt om anfallet i Statstidningen mot Hr C:, består i uttrycket af förundran; latt: man vårit nog oförsigtig att anfalla en man, hvars ovanliga talent och öförskräckthet i skriftställeri man kände:och, ännu mer, hvars intima kännedömaf händelser och personer: gjorde hönom till en: för vederbörande formidablare fiende än kanske någon af nu lefvande skriftställare. Denna vänliga vink hår an tagit illa och. ansett för ett hot. Vi tillstå, att vi ieke veta någon utväg med sådana tolkare af ordsoch medien stäckars menniskoklass, som ser i syne oåh luktar till gerforismi ivallt i et? anmärkning, i ett åtlöje, i eh varhing. Beqvämare vore det i sanning (föratt nyttja Tr W:s: ord) att få ifred var ra gemen utan Svar, enfaldig utan händplagg; förskrämd utan åtlöje ;2mdå tiden är så beskaffåd, att sjelfva ent na Statens tidningricke får oanmärkt driffa Sitt spel; hvilket förorsakar gallfeber på vissa håll? Det är had turligtvis monopolisering med yttranderättens friher (hvilket, i förbigåeitde sagåt, är en liten dumhet; då monopolium utesluter frihet och tvärtom), det är terrorism, av vilja afskracka beskeäligt folk, som. ingen ting öftiskar högre än fred, nemligen rättigheten att i fredfå berätta de skändligaste saker om sina motständare.