Aftonbladet – 18 juli 1835, sida 2

YTTERLIGARE OM EN AF DAGENS FRÅGOR. : (Forts. fr. gårdagsbl.) Förf.har uppgjort ett samtal emellan Konungen i Sverige och hans Statsråds-kandidater, för den händelse, att ett verkligt resignationssysstem .skulle införas. Vi vilja intaga det och beledsaga det med anmärkningar, som, hoppas vi, skola visa, att förf. antingen aldrig förstått eller ock med flit vanställt idgen om ministtre. Samtalet är följande: Hör, N. N-., tänker Ni i den eller den saken som jag, neml. så och så? — Nej Ed. Maj:t — Ja så, farväl. — Men ni min beskedliga N. N., tänker: ni som jag i den saken? — Ja, Ed. Maj:t. — Bra, kom och blif min. rådgifvare i den saken. — Gerna, Ed. Maj:t. — Kanske ni i allmänhet har en, böjelse att tänka som jag i alla frågor? — Ja visst, Ed. Maj:t. — Mycket bra, då kan ni räkna på att län ge få bli min Rådgifvare. Detta specimen af ett ömkligt gyckel i ett allvarsamt amne torde vara nog att karakterisera den snillvike mannen, hvars gyllene ord upphöjas af Litt:föreningen. Han är från den tid, då en qvickhet var bevis nog och en lustig travestering var vederläggning. Om han icke varit så förtjust öfver sitt eget infall, hade han dock troligen sett, att han genom sjelfva detta samtals fingerande skakat grundvalarna för sin lära; han har åtminstone antagit möjligheten af, att Konungen skulle börja undersöka sina Rådgifvare-kandidaters politiska tro, innan nämner dem, och icke blott huruvida de äro bien intentionnes eller stå väl hos Hans Excellens. Detta vore redan ett erkännande af behofvet af några andra egenskaper än de vanliga befordringsskälen. — Huruvida Kandidaten tänker lika med H. M. i den eller den saken, kan rätt vara likgiltigt, så vida det icke är en vital fråga, sådan som reformfrågan nyss i England, hvilken i sig innefattade en hel politisk Wosbekännelse. H. M:s spörsmål är dessutom så ställdt, att man tydligen ser, det författaren icke haft ens den aflägsnaste aning om hvad en minister är, och hvad af honom fordras. H. M. tänker och kan icke tänka personligen något annat än hvad han ser sig af omständigheterna nödsakad att tänka; all annan tanke vore en capris. Frågan hade således bordt ställas så: hvad tänker Ni om den eller de största frågorna för då agen? Dessutom ligger till gr und för alltsamman en fullkomlig obekantskap med det konstitutionella systemet; de män, hvilka kunna komma i fråga till Konungens Rådgifvare, skola väl icke vara obscura personer, hyilkas tankar uti samhällets vigtigaste angelägenheter behöfva utforskas genom en examen... Dylika gifva hvarken Konung eller tolk någon garanti. — Nej, E. M. oo Ja så, farväl Detta är alldeles riktigt, förutsatt nemligen att förhöret någonsin behöfts. Näste examinandus, den ? beskedlige N N., är ingalunda en sådan, som kan komma i fråga, i fall ett verkligt ansvarighetsoch resignationssystem införes, utan just en sådan, Som nu kan framdragas. Det är snart sagdt förvånande, att författaren yelat så öppet