Aftonbladet – 14 juli 1835, sida 3

UA ARD Mg vå OM MD PLULUF VURV ME 9 AVI T man då kunde tro, att han apade efter högre exempel. Efter man nu är vid kapitlet apa och quatre mains, så vore det ej uv vägen att tala litet om den förfärliga sammanlänkningen, som man tror sig befogad att göra emellan den aktade och förtjenstfulla Tecknarinnan af Hvardagslifvet och den anspråkslösa förf. till Kusinerna. Det förefaller den sednare ofta (han känner det i luften,) som skulle detta oändligen misshaga den förra. Förf. tull Kusinerna behagar det heller icke, så snart man vill pådikta honom, att han apat eller haft modeller för ögonen. Förf:s blickar i:ra mycket för fort, att de skulle gifva sig ro att fästa sig vid andras bilder, än dem hans egen inbillning bjuder honom. Redan 1831 om vintren voro Kusinerne tryckfärdiga; men man hade acke brådtom, utan skämtade och skrattade med sina vänner och drog med dem udda eller jemnt, om man skulle kasta försöket i eld eller boksvärta. Imedlertid syntes en stjerna på den litterära horizonten, som suttit der qvar allt sedan; jag menar Teckningarna utur hvardagslifvet Med glädje och beundran läste förf. och hans vänner dem; men till sin harm måste han nu tänka på att ånyo renskrifva de stackars Kusinerna, ty på ett par ställen voro likheterne så påtagliga, att hy ilken) som sist kommit i dagen, skulle nödvändigt anses som kopia; och det löjliga af saken var, att namn, (t. exempel: Thorsborg, Emilie ce.) hade fallit så väl den stora som den Zilla in. — Frukten af denna lilla entonighet blef ett godt skratt emellan förf. och dess vänner, samt de stackars Kusinernes inkastande i ett skräpskåp till framdeles. — Anonymen har väl icke rätt att tillkalla vittnen af sin utsago. — Sådana finnas dock och äro af för god och herrlig halt, att man skulle vilja anropa deras tysta vittnesbörd, om ej saken vore alldeles sadan, som den här nedskrifves. Att Kusinerna varit flera manader i förläggarens hand, innan den nya stjernan (Presidentens döttrar) upprann, det kan han bevittna, om han finner det för godt. Att Förf., med deta medvetande, skulle finna det något hårdt at blifva försatt i släptåg, kan väl icke någon förundra sig öfver, som aldrig så litet känt obehaget af att blifva tagen för apa, när man känner sig vara ett annat djur, fogel eller fick, lika godt, blott icke apa. Om förf. tull Kusinerna vore, hvad hela verlden vill att den skall vara, nemligen en författarinna, så skulle denna visst säga: Det är ju bra härdt för den snillrika och berömda Tecknarinnan att så här länkas tillsammans med mig; on direkte kommande från Svenska och andra akademier, och jag direkte ur sykammaren, utan pensel, utan färger, blott med min broder-saxklipta penna i yuersta fingernypan, för au ej få bläck pi svilmgrarna, och ulan att vela stort mera om Plato, än hvad som står i Begners första begrepp, 8:de upplagan. Syndat hafva vi bada — ty en synd, ätminstone emot sig sjelf, är dock hvarje försök, som qvinnan gör alt doppa sin penna till annat än vänskapliga bref och bakelserheskrifningar, — syndat halva vi säledes båda; men hårdt är det likväl att så här, Hkt ett par galrslafvar, sammanlänkas, när vara brott dock äro så olika och vara åsigter d:o d:o, hyilket framtiden tro1 ligen kommer att bevisa. — Så skulle hon visst säga. Undantagande alla misstagen och misstydningarna, gillar förl. af Kusinerna 1 manga alsecnuden KRec:s i Aftonlidningen åsigter och tackar upprigtigt för dess tillvättavisning. Axels hexametrar äro under all kritik, men äfven det endai hela boken, som blifvit ändradt, mästradt, stufvadt och omstufvadt, tills det blef, hvad det är: hvilket nogsamt lärer förf. för en annan gang, ait den första raka tanken är nästan alltid den bästa, och att det aldrig lönar mödan att tvinga henne att spatsera i gångstol. Mahända är fröken Anastasia förfelad. Det är on svår och qvistig sak att i en enda brännpunkt förena spridda drag af motbjudande obehagligheter; och men kan cj framkalla på scenen en person för hvar ridikyl, som man vill nagot litet nagelfara. Men hvad förf. ej förstår, är, att Rec. yckes ogilla, alt man så sans facon låtit en mängd passagerare försvinna bakom kulisserna, när de ej mera behöfdes för det helas utveckling. KNusinerna hade troligen framträdt som ett Magi sin des infans i sju delar, i stället för i tre, om mean skena beskrifvit hvarje individs krämpor oc h dödssätt, y aldrig kunde Rec. fordra, att man skulle gifta dottern nh försörja dem alla! Dertill hade förf. sannerligen hvarken tid, håg, sinne eler tillgångar. Om att bekriga ett ond, äfven när det är så vanligt som girighet, gnideri, snålbet, småsnålhet och cen odrä, — lig ordningsifver i otid, om det kan strida emot esth:tikens lagar, så har fört. derom gjort sig ca bra sket ällning. föres