Aftonbladet – 13 juli 1835, sida 2

ligt värde, ty små, som vilja synas stora, äro alltid granntyckta, i hvad genre de än må vara, och behandla hvarje anmärkning vid sitt artisteri så, som om man hade sagt något ärerörigt om deras karakter. Men denna digression hotar att blifva för lång. AU göra våra anmärkningar vid Kusin-författarinnans replik välja vid den kortaste utvägen, som är att sätta IVoter till den, där det synes mnödigt. För att icke nödgas sätta ett nottecken genast vid mottot, vilja vi förutsända den anmärkningen, att Hr Carl 5. mycket misstager sig, om han tror, att en ung författares lott just i Sverge är mindre afundsvärd än annorstädes. Försök t. ex. i England att uppträda utan ett namn, i författarskap såsom 1 hvarje annat företag; och Ni skall åtminstone icke finna den uppmärksamhet, som Kusinförf. fann vid sin debut i Sverige. Ar hon missnöjd med sin första emottagning, så har hon sannerligen haft rätt höga anspråk, hon ma berätta hvad hon behagar om sin blygsamhet och om arbetets länga åsidoläggande. Repliken lyder så: : Epistel till Kusinernas Irr RBecensenter. Att vara en ung författare i Sverge är en i alla afseenden föga afundsvärd lott. Carl S. De arma Kusinerne äro då ändteligen af Hrr Recensenter kammade och friserade, ty om den ena kammen, al guld, mild och mjuk, med välvilja och saktmod följer de ljusa naturliga lockarna nedföre och bidrager att göra dem allt mera och mera släta, så går den andra, af styft oböjligt horn, alldeles i motsatt rigtning, och derat blir frisuren. Emedlertid (om man vågar fortsätta denna toupd-metafor) så framkomma de arma barnen i verlden med en cotfure, så himmelsvidt skiljd ifrån det enkla och menlösa skick, i hvilket förf. utskickade dem, sjelf nästan öfvertygad, att de voro alldeles för obetydliga, att någon af Hrr Recensenter på dem skulle vilja nöta sin kam, och fullt förvissad, att de ej på anonymen och anspråkslösheten skulle kosta hvarken olja eller pomada. (a) Men författaren har bedragit sig på allt, ja på allt, utom på sin egen mening, när han nedskref Kusinerna, ty den var ren och god, och hans högsta mål var, att man vid slutad läsning af hans förstå försök skulle säga: Teke ville jag vara Axel, icke en gång Amalia, och annu mindre någon af den öfriga personalen, utan vida bättre än dem alla,? och derföre valde förf. till sitt motto: Il faut Pavouer, tous ces honnetes gens ont ete cux meme les artisans de leur sort. j Pennan är hvit i sig sjelf, fast den formar mörka drag, och, om man med hela föraktets och afskyns färghållning kastar fram bilder af en och annan, ännu fortfarande, dyning af det imörker och styggelse be grafna 18:de seklet, så visar just detta, huru gerna förf. ekulle vilja segla eudast i klart; ogrumladt vatten, om det bara funnes, men att man måste hålla till godo tiden, sådan. den är, icke sådan den kunde vara och kanske en gång blir, när man hunnit affjälla alla de yttre skalen och kommer in tll den enda och verkliga kärnan afreligionen, som är sanning, samt i allmänhet, lär sig att litet mindre sila mygg och äfven litet mindre svälja kameler. I sagan om Kusinerna skulle således, enligt förf. plan, finnas hvarken hjelte eller hjeltinna eller någon enda modell, (6) utan endast mer och mindre varnande exem