Aftonbladet – 10 juli 1835, sida 2

RECENSION. Sedan det långa och sega riksdagsarbetet numera är lyckligen öfverståndet, torde det vara vår pligt att något se oss tillbaka efter hvad som under tiden kommit att förbigås. Några litterära arbeten utkommo, dem tiden icke tillät att straxt taga i betraktande; och vi böra reparera vårt fel. Bättre sent än aldrig! En roman utkom, under titel af Kusinerna, som i många afseenden förtjente den appmärksamhbet, den väckte. Djup känsla och liflig inbillning förfela aldrig att slå an på allmänhetens sinnen; och dessa egenskaper finnas hos nämnde bok. Det har varit ämne för diskussion, hvad rang romanen intager i vitterheten ; och man har till och med satt i fråga, om den ens är en äkta vitterhetsart,, utan en afart. Med denna strid vilja vi icke uppehålla oss; tidens lösen är, att formerne mindre afses, blott materien är något. En tid har varit, då ett konstverk skulle blifvit fördömdt blott derföre, att det icke passade in i någon af klasserna i den konventionella nomenklaturen, eller att man icke visste, mellan hy lka af de gamla hedersgubbarna man skulle sätta den nykomne. Men derna tid är förbi; man antager det sköna äfven under ovanliga eller till och med fordom ogillade former; man har vågat tänka Sig frihet i snillets, saäsom i politikens verld. En hjeltedigt i tjugefyra sänger, eller en tragedi i fem akter, påda frukten af många ars mödosamt arbete och skrifna på den tadelfriaste vers, utstrykas ifrån ranglistan och glömmas, då deremot en liten visstump, ctt ögonblicks oregelbundna infall, inskrifves med oförgängliga bokstätver i snillets stora hufvudbok. Vi tro oss hafva märkt, att detta är förhållandet nu mer än fordom. Romanen har genom Scott fått en betydelse, som man ej förr anat. Så kallade historiska romaner hade väl före honom funnits, men af den beskaffenhet, att berättelsen var lika bra, om den förlades till China eller Island; den Chinesiske hjelten tänkte, talade, handlade och älskade alldeles så, som den Isländske. Scott har väl till stor del samma fel i fråga om de fingerade personerna: hans Rowena är lika sipp och trakig och hans Amy Robsart lika hufvudlöst öm och Jättsinnig som någon highly accomplished and very amiable nu lefvande dame inom de fyra high seas, och sjelfva Ivanhoe eller Tressilian skulle icke vanpryda en plats bland moderna rödrockiga gentlemen och plompuddingätande foxhunter rs. Sndast kostymeringen och omgifningarne äro olika. Några af de nva