Aftonbladet – 8 juli 1835, sida 1

DEBATT I ENGELSKA UNDERHUSET RÖRANDE SPANSKA ANGELÄGENHETERNE. I sessionen d. 24 Juni uppträdde Lord Mahon, understatssekreterare vid utrikes departementet under Peelska administrationen, med sin förut annonserade motion: att regeringen måtte förelägga Huset den kungörelse som emanerat från Hemliga Rådet, om tillåtelse till värfning för Spansk räkning, jemte alla detta ämne rörande bref, instruktioner och andra papper. Uppenbarligen åsyftade motionären dermed endast att gifva ministrarna anledning yttra sig öfver den politik de åmnade följa i afseende på Spanien; ty sjelfva motionen, för hvilken han icke angaf någon enda orsak, rönte hvarken motstånd från Lord Palmerston eller uågon annan. ministrarne, neml. att ifragavarände beslut af hemliga Lord Mahon började sitt tal med en framställning af de punkter, i hvilka han delade lika öfvertygelse med rådet vore författningsmässigt, att Drottningen af Spanien var Englands allierad, att England var skyldigt bistå henne, och att Engelska regeringen genom Quadrupelalliansen iklädt sig förbindelsen, att förse den Spanska med vapen och ammunition. Utan att inlåta sig i un dersökningar rörande ändamålsenligheten af nämde traktat, hade Hertigen af IVellington ansett den säsom ett factum, och trott det vara sin pligt, att, under den korta tid han innehade utrikesportföljen, ställa sig traktalen på det noggrannaste till efterrättelse; sedan derföre hans företrädare skickat Drouningen af Spanien 40,000 musköter, hade Hertigen ytterligare låtit öfversända 530,000. Men ett vore alt samyvetsgrannt uppfylla denna traktat, ett annat att understödja en allierad, på bekostnad af Brittiska penningar och Brittiskt blod. (Hör, hör!) Man ville å Englands sidan bistå Spanska: regeringen — och hvarföre? emedan hon hade majoriteten af Spanska folket för sig; men om så vore, hvarföre förmådde hon ej att med denna majoritet kufva minoriteten? Orsaken härtill ligger i Spanska regeringens opolitiska förfarande, då hon med ett enda slag tillintetgjort alla de Baskiska provinsernes privilegier, och dessutom rasar med eld och svärd i dessa provinser. Till understödjande af ett sådant förfarande, borde intet Engelskt blod utgjutas. Men ville regeringen ändå understödja det, så vore det mycket bättre att skicka en Engelsk armee under Engelskt befäl till Spanien, än att företaga en sådan half och maskerad intervention. Annu har det ej kommit så längt att Konungen, när han ville understödja en bundsförvant, behöfde taga sin tillflykt till Condottieri och lejda skaror, i