Aftonbladet – 7 juli 1835, sida 1

.och alltjemt pastatt att man maste förfölja republikaner-: ne och strängt bestraffa anstiftarne af upploppen, menatt en regering, som företager en sådan förföljelse, måste med kraft föra den till slut, och hafva tillräckliga medel för att komma till ett resultat, som icke: komprö metterar dess kraft. och säkerhet. Man måste icke känna Pärskammaren, om man . vore i stånd att göra sig en illusion öfver denna punkt. Man måste i sanning: vara alldeles okunnig om de Fransyska pärernes seder, svagheter och till och med karakter, om man trodde att denna politiska korporation ägde. kraft nog, att föra en sådan förföljelse till slut. Någonting som knappäst krigsrätterna gingo i land med, kan Pärskammaren: omöjligen tillvägabringa. Hvad är nu följden af detta nya läge? Att regeringens anseende blir totalt nedsatt, emedan hon börjat en process med så. stora förberedelser och så mycken högtidlighet, och icke är i stånd att föra den till ett resultat. Detta måste i Konungens ögon helt och hållet förstöra det doktrinära .kabinettets kredit; ty Konungen ville väl proeessen, men de fel som blifvit begångna under dess utförande lägger han ministrarne till last. När processen på det ena eller andra sättet kommit till slut, kan man vara ötvertygad att Ludvig Filip afskedar sitt doktrinära kabinett. För öfrigt synes processen taga sin bestämda gang; Hr Decazes må använda alldrig så många intriger för att få de anklagade att ingå i svaromål, så måste dock förr eller sednare motståndet börja. Det synes uppenbarligen att pluraliteten af de anklagade fattat det bestit att tiga, och att icke följa deras kamrat Carriers exempel. Det måste alltså innan korrt komma till. en konflikt; man måste fatta sitt beslut, antingen iman vill fortfara med målet efter handlingarne, i trots af de anklagades vägran att svara, eller också nppskjuta processen. I förra fallet lemnade Hr Mole sin plats i domstolen, och en ansenlig minoritet skulle följa henom, så att kammaren icke mera vore fulltalig och processens fortsättning blefve oniöjlig. Den andra kombinationen, att upskjuta processen, blefve likaledes ett nederlag för ministeren, och detta kunde till och med blifva ett skäl att antaga ministrarnes resignation. Men hvem skulle i sådant. fall bilda en ministere? Enligt min åsigt ingen annan än Hr Molg, som står i: mera gunst hos Konungen än nånsin, och som tillika skulle föra med sig i konseljen populariteten af ett namn, som klingar väl både inom och utom kamrarne. Hr Mole har i Spanska frågan förklarat. sig för noninterventionen, men icke i den orimliga mening, hvilken 1830, under Lafayettes auspicier, fästades vid denna idete, då man ville att intervention skulle ske till förmån för revolutionärer, men nekade styrelserne att begagna densamma till eget försvar och till skydd för samhällsordningen. Ludvig Filip har redan vid flera tillfallen lifligt bekämpat sina ministrars mening, och endast med motvilja kunnat förmås att underteckna befallningen om främlinglegionens afsändande till Spanska kusten. Man påstår att i går afton en häftig strid förefallit i konseljen, i anledning af frågan om medel för rustningarna med truppar och krigsskepp. Hvad Hr Mole angår, som icke mera lättsinnigt vill inlåta sig i någon ny kombination, sedan tvänne hvari han varit inbegripen misslyckats, så har han fullt och fast beslu tat, att endast då foga sig efter Konungens önskan, när han kunde vara öfvertygad att han vore i stånd att bilda en varagtig förvaltning. En ministere med Mole i spetsen skulle hafva till valspråk: ingen process, in— gen intervention. Hans naturliga motståndare blelve Guizot och Thiers; och häri låge visserhgen en fara för honom i kamrarne, om nemligen dessa båda Hrr, äfven sedan de upphört att vara ministrar, bibehö!lle sina klienter. — Man fortfar att göra officerare forslag att fäkta under Drottning Christinas fana; men derna idte behagar hvarken Konungen eller marskalk Ma: son, hvilka deruti se en fullständig desorganisation af värt militärsystem. Komme detta att gå ännu längre, så skulle Ludvig Filip derigenom få en ytterligare anledning till missnöje med sin ministere. Paris d. 19 Juni. Börsen lägger stor vigt på en artikel i Journal des debats för i dag, hvilken bestämdt synes antyda, att ett par af ministrarne — för modligen Broglie och Guizot — ännu fortfara att rå da till direkt intervention, för att desto säkrare hen kämpa Carlismen i Spanien. Denna faktion har vis serligen på senare tider betydligen tillvext i kraft. Af dessa orsaker-förklaras det temligen betydande faller i Fransyska fonderne på börsen i dag; äfven Spanska fonderne trycktes, ehuru de senaste noteringarne frin Madrid stå ganska högt. — Artikeln i Debats synes vara fluten ur Guizots penna. Att denna minister skulle kunna lyckas att förmå Konung Ludvig Filip till direkt . intervention, och det Fransyska kabinettet 7 OO . N 2 . -—q 7 a oe ee VS oo