Aftonbladet – 7 juli 1835, sida 1

UR ETT UTLÄNDSKT BLÅD. Paris d. 17 Juni. I mitt sista bref sade jag eder, att man borde fästa noggrann uppmärksamhet på det sätt, hvarpå Frahsyska Regeringen komme att tillämpa noninterventiomsprincipen. Dermed vill jag alldeles icke säga att Ludvig Filip ändrat sin åsigt; ty han är lika oböjlig som förut i sin ide om nödvändigheten att icke intervenera. Men så förhåller det sig icke med hans minister; Hrr Guizsot och Thiers tänka på ingenting annat än att vända förklaringen om nonintervention derhän, att intervention blir af, till och med mot Konungens vilja. Så står det i sjelfva verket till med den fråga, som för närvarande är å bane, Hvad också Hrr Broglie och Guizot säga, så vilja de dock på ett eller annat sätt beherska Konungens opinion, och emot hans vilja förskaffa interventionen seger; ty hvad betyder väl namnet när sjelfva saken sker, och månne det ej är intervention då man skickar truppar till lands och vatten? Konungen, som väl inser denna ställning, är i detta ögonblick endast betänkt på medel att göra motstånd ; han finner sin minister odräglig, och säger det för hvar och en som vill höra derpå. Ännu i går sade han till Hr Molg, att i fall han vore i stånd att finna en annan minister, som vore säker på majoriteten i Kamrarne, så skulle han icke besinna sig en fjerndels timma innan han gjorde slut på ett så besvärligt läge som det, hvari han befinner sig. Men deri ligger just sjelfva svårigheten att få efterträdare; ty det doktrinära partiet håller fast tillhopa, och det blefve svårt att förtränga detsamma ur dess position. Emellertid inse doktrinärerne att de blifvit försvagade, i synnerhet