öch uppfriska hans hjerta. John Bell, en rå och hård beräknande och girig egoist, är den enda som störer denna harmoni genom eviga gräl med Kitty och sina förbannelser öfver hela verden. Chattertons lugna enslighet blir snart ytterligare störd genom några välbeskänkta ungherrars ankomst. De behandla . Chatterton såsom en maskerad dandy, och utveckla derunder alla sidor af den mest konsommerade slyngelaktighet. Bloden stiger Chatterton uppttill pannan, ett sarkastikt och hemskt småleende sväfvar på hans läppar, hans gamla förakt för verlden blossar åter upp med förnyad låga och förtviflan gnagar på nytt hans hjerta. Man skulle nu se honom på en eländig bädd, förfallen, lidande. Hvilka tankar hvälfvas under hans panna! de fordna Sachsarnas och Norrmännernas bragder, de höga iättefädernas trofcer, hur sväfva de för hans sinne! och det gamla Englands ära och glans! hvilka oförvissneliga kransar eger han icke till att dela ut! huru rik är skalden! — men, John Bell yrkar på betalning; man måste kasta en smula bete åt procentarhjertat, annars kryper sångaren med sina kransar i morgon in under fängelsehvalf. fy hatterton har en god dosis opium i ber vedskap; hvad är det mera värdt att lefva! Hans trogna vän qväkaren kommer likväl i lagom tid för att söka afstyra hans sjelfmord; men hv arken förnuftets stränga bud eller resonemangets klyftighet verka mera på honom. Uti detta afgörande ögonblick griper qväkaren till sista medlet, upptäcker att Kitty älskar honom och att hans mord på sig sjelf äfvenledes vore den kärleksfulla qvinnans död. Vid namnet Kitty vaknar Chatterton åter upp ur sin lethargi; han beqvämer sig att lefva, han går ännu längre, och böjer sin stolthet ända derhän att hos Lord-Mayorn anhålla om något. understöd. Lord Beckford är en beskedlig man; han nedlåter sig till att besöka skalden i sin boning hos John-Bell; han kastar några styfver åt värdshusvärden, säger Kitty en artighet för hennes vackra ögon, talar deremellan med några förnäma herrar om sitt vad och sitt sista kalas ; då han slutligen vänder s sig till poeten, nickar han nådigast : Kom närmare min vän, att jag får se dig litet bättre! så? du skrifver vers? du intresserar mig, men slå bort de där grvillerna! du skall få ni agot att börja med; sen vilja vi se hvad vi kunna göra för dig! Det der: : något att börja med, är en vanlig kammartjenarebefattning. Vid samma tid får Chatterton erfara att en libellist beskyller honom för att stjäla sina poemer från en gammal munk, Rowley, och förnekar honom allt eget snille. Denna gang kommer qväkaren för sent för att rädda sin vän. Den olyckliga Kitty är ensam närvarande i skaldens sista ögonblick, och följer honom i döden. ; (Fortsättning e. a. g).