Aftonbladet – 3 juli 1835, sida 1

palgardisterne, att de måtte se till att lagen behölleöfverhand. Sedan Dibier omsider blifyit bragt till stillhet, lät han vittnesförhöret gå för sig, utan att säga ett enda ord, ehuru det ena af vittnena sade sig hafva sett patroner hos honom, och ett annat försäkrade, att det hört honom skryta öfver att han skjutit flera soldater. Först då hans eget vittne skulle afhöras, blef han åter orolig och förbannade sina politiska fiender, Pärerne, hvilka ville truga sig till domsrätt öfver honom. Hans vittne intygade, att Dibier, under hela tiden insurrektionen räckte, icke varit ur vittnets hus. — Då härefter förhöret skulle börjas med den anklagade Margot, uppsteg dess rättegångsbiträde, advokaten Plocque, och framställde följande påstående: I betraktande deraf, att enligt rättvisans första fordringar ett. mål, hvari finnas flera anklagade, hvilka beskyllas för samma förbrytelse, nödvändigt måste behandlas gemensamt för dem alla och i ett sammanhang; samt vidare att enligt 317 och 341 artiklarnei brottmålslagen en domstolsförhandling är lagstridig, då icke alla de anklagade på en gång äro närvarande; så begär jag att rätten måtte förklara, att intet förhör kan äga rum med Margot och den anklagade Huguet hvilken likaledes valt mig till sin försvarare, utan att alla de öfriga anklagade äro tillstädes vid ett sådant förhör.? — Sedan advokaten vidare utvecklat detta sitt påstående, och, ehuru afbruten af uttryck af missnöje från Pärerne, hänvisat på de vidriga uppträden, som rättens lagstridiga förfarande föranledt i dågens session, begärde generalprokuratorn Martin ordet, och yrkade att domstolen måtte förklara, det något särskildt beslut icke vore nödigt i afseende på advokaten Plocgues andragande om alla de anklagades närvaro under debatterne, utan att deremot rättens redan fattade beslut: att målet kunde fortsättas med hvar: och en af dem särskilt, måtte tjena till efterrättelse. :Domstolen gillade detta generalprokuratorns påstående, och :afkunnade utslag i enlighet dermed; hvarefter advokaten Plocque förklarade, att då han under sådane omständigheter hvarken i pärsdomstolens sammansättning eller i de procedurer, som densamma förklarat sig vilja följa, kunde upptäcka någon enda af de garantier, dem lagen ovillkorligt föreskrifver till skydd för hvar och en anklagad, det vare sig hvilken :som helst, så såg han sig nödsakad att inställa sitt biträde i rättegången, för att icke komma utanför de af lagen föreskrifna gränser. Han protesterade derför emot rättegångens fortsättning i de anklagades frånvaro, emot hvarje :åtgärd af våld, som kunde användas för att släpa dem inför rätta, och emot hvarje dom, som kunde fällas emot hans klienter, emedan en sådan dom vore utan all lagligt förbindande kraft och verkan, då ingen fri, fullständig och allsidig undersökning föregått. — Denna förklaring anstod hvarken Pärerne eller kronans advokater. På de senares vägnar begärde Hr Martin, att rätten måtte genast skrida till bestämmande af ett lämpligt straff för den utan allt fog protesterande advokaten. Hr Plocque förklarade väl, på presidentens förmaning och tvänne af sina kamraters tillstyrkan, att det icke varit hans afsigt att förolämpa, och att, om hårda uttryck tilläfventyrs förekommit i hans anförande, så hade de umdfallit honom mot hans vilja, men han ville ingalunda återkalla hvad han sagt, utan stod fast vid innehållet af sin protest i allt hvad den rörde sak. Men advokaterna ville icke åtnöja sig med mindre än att Plocque skulle återkalla hvad han sagt, hvarföre domstolen afträdde till rådplågning, och afkunnade efter en timmas öfverläggning det beslut, att advokaten Plocque, i anseende till de yttranden genom hvilka han förnärmat Pärskammaren och satt ifråga lagligheten af dess beslut, skulle erhålla en skrapa. — Advokatbänken syntes missbelåten att Plocgue slapp för så godt köp från saken: de tycktes i det minsta hafva gjort sig räkning på att han skulle blifva suspenderad. feeds ennen NG EA AL Ät TN FRA UV IT I RA ET om n