Aftonbladet – 3 juli 1835, sida 1

fa No PROCESSEN I PARIS RÖRANDE APRILOROfIlP rr lat 0 DIGHETERNE. Sessionen den 19 Juni. I denna dagens session föreföll ett uppträde, som till och medlemnade långt efter sig alla de scener af: oordning och tumult, Rvilkå, hittils så ofta illustrerat denna famösa rättegång. En del af Lyonfångarne hade nemligen åter blifvit med våld släpade från Conciergeriet till Luxemburg, så att antalet af samtlige i denna dagens session närvarande anklagade utgjorde 39. Först yppade sig en tvist mellan ett nyligen från Lyon ankommit vittne, öfverste Caron, och den anklagade Carier, hvilken senare förebrådde öfversten, att han låtit sätta munkafle på honom och för öfrigt misshandla honom när han under upploppet i Lyon blifvit af Carons soldater inbragt såsom frivillig fånge, hvarjemte öfversten stillatigande åsett huru soldaterne röfvade från honom 115 fr., dem han hade på sig. Caron nekade till dessa facta, och fick af presidenten en kompliment för det nit han ådagalagt vid dämpandet af oroligheterne i Lyon. För öfrigt förklarade detta vittne nästan allt hvad polisspionen Picot vittnat i målet för falskt. Nu skulle förhöret med den anklagade Correa börja; men man måste i stället lemna honom 24 timmars hvila, emedan han ännu var alltför utmattad och svag efter de misshandlingar han lidit, då han släpades till domsalen och dervid satte sig till motvärn. — Härefter företogs förhör med en annan af de anklagade Lange, och afhördes vittnena rörande honom. Men den anklagade afhöll sig från att svara, och tog icke ringaste del i debatten, fastän några af vittnenas utsagor lydde temligen besvärande för honom. Endast då man förevisade honom en blodig väst, hvilken han haft på sig då han arresterades, utropade han : ?Ja! detta är mitt blod! tack vare de soldaters brutalitet, som förde mig till fängelset. — Emellertid — tillade han — skall jag icke mera svara, då jag väl inser att edra frågor, Hr President, blott gå ut på att snärja mig. — Afven. de anklagade Vilhard, Cachot och Chery vägrade svara på någon enda af de till dem ställda frågor, och afhöllo sig från allinblandning i vittnesförhöret. — I stället. att, som dessa, inskränka sig till passift motstånd, skred den anklagade Dibier, då ordningen kom till honom, till aktift. Tillspord hvem som var hans advokat, förklarade han att han dertill utsett Hr Thibaudeau, tillhörande redaktionen af National. Då det nu blifvit förvägradt den anklagade, att begagna honom som sitt försvar, emedan Thibaudeau icke tillhörde advokatståndet, så begarde Dibier att blifva återförd till fängelset, steg upp och ville gå sin väg. Detta sökte municipalgardisterna att förhindra, men lyckades icke att bringa fången till stillhet förrän efter fem minuters arbete. Först sedan hans krafter blifvit helt och hållet uttömda genom striden mot den fysiska öfvermakten hos ett halft dussin af dessa gardister, och sedan den anklagade Carrier och flere andra bland fångarne bedt honom att lugna sig, kunde han återföras till sin plats... Under detta uppträde begärde generalprokuratorn, att domstolen måtte upptaga i sitt protokoll huru Dibier betedt sig, hvilket äfven skedde. Flere Pärer ropade till munici