Aftonbladet – 26 juni 1835, sida 3

KALEIDOSEORP LITTERATUR J. 4. FWadmans sednare Samlingar. Hr Wadman är en Bellman i mindre skala, och med de modifikationer, som tiden medför. Med en mindre liflig fantasi, ett mindre Öppet natursinne, äger han samma lekande qvickhet, samma gladlynta bekymmersiösa jovialitet, samma likgiltighet om uttryckets slipade fiohet, blott det är träffande. Det händer sålunda mer än en gång, att hans qvickhet, är af något bastant natur eller grofkornig som man säger, och att hans målningar äro merendels i den burleska genren, ehuru man icke kan bestrida deras sanning och origioalitet. Hansstycken äro ej arbeten, de äro den glada stundens skapelser, ämnade att lefva för stunden; men snillet har varit deras moder, och denna härkomst bestämmer dem till ett längre lif, till ett lif, som man skulle kunna kalla odödligt, i fall någonting här på jorden vore det, För ati rigtigt karakterisera Hr Wedmans sångarelynne, borde man, lika som med Bellman, känna hans personlighet, de tillfallen, som gifvit anledning till de särskildia såtgernas författande, emedan deita icke sällan ingredierat i deras ton, och stämt den till mera yra, eller mera lugn, till mera glädje eller mera alfvar. Vi inskränka oss för öfrigt till några utdrag, som gifva den bästa karakteristiken på författarens maner och talang, och torde vara nog att för dem, hvilka icke känna honom, och dessa äro troligen många, emedan han tillbragt sin nmästa tid i Götheborg, väcka lusten att göra hans bekantskap. Vi börja här med ett prosaiskt stycke: Konsten att njuta lifvet, hvarvid han med en verkligen förfärande sanning skildrar det öde, som väntar vissa af verldslifvets bortskämda barn: En stark kropp och några vänliga handtag af lyckan, den de ofia nog med djerf behändighet veta att fatta i hårluggen, (vulgo kalufven kallad) kan och kunna stundom bringa desse öfversittare långt fram i tiden och långt upp i rum. Men alia äro icke söndagsbarn;z de fleste måste springa oförståndets och obetänksamhetens vanliga gatiopp genom alla Egyptiska plågornas ruskiga här, och öfver dem kommer förr eiler sednare eländet, vanligen i följande alltför högtidliga procession? 1:o Tvenne härolder från spelhusen (Mattvak och Morgontupp). . 2:0 Sjukdomens ständer nemligen: a) Primitiva symptomernas ledamöter 2 och 2. b) Hoemorhoidernas ledamöter 2 och 2. c) Giktens och podagrens ledamöter 2 och 2. d) Gamla familjerna, benknölar, näsröta, väder och vindstenoch vattensotens ledamöter 3 och 3, företrädde af hela sällskapets ordförande: Debauchen. 3:0 En division Doktorer, Kisurger, Apotekare, och Sprutmadamer till häst och fot. 4:o Tväane härolder från Slottskansliet (Håll och Fast). 5:o Hans Höghet Bristens stora vakt, anförd af Fogaten. 6:o Hans Höghet Bristen. Himmelen af förfallna reverser, och piotesterade vexlar, bäres af Öfverschultar, biträdde af Auktionskammaren. Släpet af obeialte räkningar uppbär kuratorn med biträde af gode min. i 7:0 Tvänne härolder från sopphusen (Tomm och Lam): 8:o Fattigdomens stora vakt, (Hån, Spoit och iSpe)På Hans helighet ) fattigdomen med utslaget hår och törnekrona på hufvudet, . Himmelen bäres af Direktionens ledamöter med ombudsmäns och fogdars biträde; släpet af eländet uppbär Modig. ) Dock för dem har denna rysliga procession ändå ingenting faseligt; de sköta under allt detta äneses—— ——— ) Res sacra miser.