Aftonbladet – 22 juni 1835, sida 2

Forts. från Lördagsbladet af den insända artikeln angående Sjöförsvaret. Författaren har äfven fast sin uppmärksamhet vid ångfartyg och menar, att små och grundgående äro nödvändiga för bogsering afroddflottan; sådant är likväl påtagligen ovätt. — De sjönationer, som mest begagnat ångfartyg och i förvag antagit deras nytta, hafva anse:t att de böra vara stora, för att derigenom erhålla ett kraftigare machineri och en snabbare fart, samt för att tåla större tyrgder och blifva lämpligare till både krigsbebof och bogsering. — Vid de försök, som för några år sedan gjordes i Stockkolm, visade det sig, att det framsläpade antalet kanonslupar ej var så stort, som man förmodat, hvaraf någorlunda på förhand kan slutas till mängden af dessa dyrbara och till underhåll kostsamma åvgfartyg, derest roddflottans rörlighet af dera skall bero, — Hvad åter dessa far!ygs begagnande i sjöslag vidkommer, bhörer sådacvt mera till önskningarna och de irbillade fördelas ne än till den hiitills vunna erfarenheten, alidenstund tjensten af ett sådant fartyg, som helt och hållet beror på brännmaterialier och ömtåliga machinerier, blir i förbållande till det enas qvantum ech det andras försvarberhet, hvarföre, då bränsle ej kan intagas för mer än fyra dagar, dess tjeosteöring icke heller kan anses räcka längre hvarje gårg. Upptagandet af tvisten om sjöförsvaret och dess beståndsdelar, har invecklat förfaitaren uti en ny fråga, hvaruti ban Lika mycket förirrar S8) som uti den föregående; hen hade gjort bäst att stanna vid öfvergångspunkten. Författaren säger, att en flotta af öppna rodåfartyg (kanonslupar och kanonjollar), hvars verknitgsförmåga egentligen är inskränkt till skärgårdarsa, och som långsamt törer sig, och hvilken af 60 å 20 mans besättningar på hvarje fartyg, Men endast i å 2 kanoners defens, är det sjöförsvar som lämp