Uti en bland de sednare numrorna af Malmö tidning finner man en anmälan af Grefve Nils Bark på Bollerup, med uppmuntran till plantering af hvitbetor för sockerkokning. Grefve Bark har nyligen från Frankrike hemfört frön till denna växt, och meddelar nu en uuderrättelse om iätta sättet att odia den, hvilkea. ehuru det nu är för sent för i år, vi här meddela till deras tjenst, som eit annat år vilja försöka saken. Det är bekant, att Napoleon uppeffrade otroliga summer till uppmuntran af sockertillverkning af hvitbetor, men att denna indvstrigren aldrig under hans regering kom till den puukt, att hvitbetssockret utan förlust kunde hålla pris med det vanliga eller kolonialsockret. Genom sednare förbättringar i methoden har saken likväl blifvit bragt derhän, att stora fabriker för hvitbetssocker nu finnas i Frankrike, hvilka ganska väl bära sig, och vi erinra oss, att sistl. år förekom en lång och ganska intressant artikel i detta hänseende u:i Dinglers polytekniska jurnal, med den noggrannvaste kalkyl öfver alla kostnaderna, jemte eit förslag till anläggande af större hvitsbetsodiingar i Bajern, hvaraf inkomsten beräknades blifva 25 procent mera, än af spannemålsodling. En annan fiåga är, huruvida hvitbetan i vårt nordligare klimat erhåller nog sötma för att gifva samma qvantum socker som i sydligare orter. Sådant vore visserligen en välsignad sak, om man derigenom, utan onaturliga och artificielia understöd med prohibitivlagar och höga tullar på det and:a sockret, kunde få en inbemsk sockertillverkning, då denna vara är den betydligaste importartikel på handelsvågen, och allt hvad man talar om lyxen af utländska manufakturer m. m. i jemförelse dermed en småsak. I alla fall har Grefve Bark en ny förtjenst af det bemödande och de kostnader han nedlagt för att taga närmare kännedom om denna fabrikation: det är bekant att Grefven förut verkat till ett patriotiskt ändamål, då han var en bland de första i Sverge, som vinnlade sig om den finare ullkulturen. Vi införa här de ifrågavarande underrättelserna: