mit Hennes Kongl. Höghet är ock möjligt, men hvilket vi dock icke med full. tillförlitlighet kunoa uppsifva. Berättelserna härom äro dessutom olika hvarandra och förstoras alltid, som vanligt plär vara fallet, i synnerhet vid dylika tilldragelser som denv ifrågavarande. Om de fem andra hästarna! för Deras K. Högbeters eqvipage varit af samma vildsinta tynne som den sjette, hade det icke, efter vår förmodar, stått, hvårken i Lifkuskens Hingst-eller För-ridarens förmåga att nejda dem: ireligen hade ock, innan hästarre sjelfva blifsit lugnade, vågon eller rågra af dem förstört sig och sq-paget; med ett ord — följden bade då kunnat ölifva högst olycklig. Då man ej kan tänka sig ea så oerhörd oförsig!ighet, sem den varit, att låta spänna sex osälra hästar för Deras K. Höghe ters eqvipage, så blir det påtagligt att det var endast en af dem, på hvilken ock Lifkusten skall förut gjorts uppmärksam, som vållade det obehagiga uppträdet, hvilket dock, till all lycka hadeen hastg öfvergång.