de till den fattigare, som genom direkt beskattning efter inkomsten. Låcgt ifrån att de indirekta skatlterne utgå med lätthet, äro de tynzare att utgöra, än några andra. Först och främst är uppbördskostnaden, såsom vi redan visat, betydligt större. Födet andra ökas svårigheten derigenom, att närivg.idkaren, köpmannen eller tillverkaren, måste gå i förskott derföre. Ant:gom att t. ex. en aln kläde kostar i tull eller accis I Räår att dess pris eljest vore 5, och sålunda borde det nu bli 6. Men så förhåller det sig icke. Om staten skall få I Rde i behållning, måste den taga t Rdr 12 sk. i brutto afgift. Nu nödgas äfven köpmannen eller tillverkaren beräkna räntan på den förskjutna afgiften, möjligheten af förluster, af minskad försä!jaing o. s. v. och den förhöjning han ti!l följe dersf måste fordra af köparen bir då kanske 24 sk. Klädesalnen blir således 36 sk. dyrare. En person, som måste köpa 5 alvar kläde får alltså betala den 3 Rdr 12 sk. dyrare, än om samma nettoafgift kom staten tilgodo genom direkt beskattning. Om förhållandet nu blir detsamma med alla öfviga förnödenheter, om hvarje 25 Rdr, som individen utger för sitt hushåll, för sin nödtorft eler sina nöjen, så!uada förvand!as till 33 Rdr 16 sk. d. v. s. 33 procent af hans utgift; kan man verkligen påstå, att den beskattning han sålunda erlägger, är lindrig, och utgår med lätthet? Skulle staten någonsis kunna taga hälften så mycket af honom i direkt skatt? Detta är också orsaken till den enorma dyrheten att lefva i England. Man skall ej underlåta att ånyo framhålla satsen om buru den fattige, och bonden icke, eller blott föga, träffas af en indirekt beskattning. Väl, mea står då den fattige isolerad i staten? kommer han icke i ständig beröring med dess öfriga medlemmar? Oc:a nu lefnadssättet för alla dessa blir dyra:e, måste då icke alla dels inskränka sina utgifter, dels öka priset på sina varor? OMm nu smedens, skräddarens, skomakarens, Garfvarens m. fl. arbeten bli dyrare, eller om folket reser mindre, konsumerar mindre säd, boskap, bräder, ved m. mbygger mindre, låter förrätta mindre arbete, blir daglöaaren och landtmannen derigenom mera belåten? Må man derföre se saken från dess rätta synpuankt, som är att de indirekta skatterna endast hatva en fördel, nemligen att större summor derigenom äro åtkomliga. Det är af detta skäl man finner systemet ötveral!t försvaras af Regeringarna, likasom det af ofvan anförda orsaker, lhka allmänt hyllas af Akristokratien, hvilken dermed åsyftar folkens bästa, precist lika mycket, som i de flesta öfriga samhällsangelägenheter. Att det är den rike eller skuldsatte egendomstigaren, som kan inskräaoka sina utgifter och som derföre vill hvälfva skaiternas börda på de fattige och medelklassen, som ingenting har att inskränka, samt att det lyckligaste, rättmätigaste och minst betungande af alla beskattningssätt, är det enkla och naturliga af skatternas fördelning på förmågan att bära dem d. v. s. pår den verkliga inkomsten. Långt i från att föröka tullarna och tul!afgifterna, vore det sålunda i vår tanka bäst om man en dag kunde hel: och hållet upphäfva dessa och det land, som först gjorde början dermed skulle säkert snart finna de fördelaktigaste resultater deraf.