Upsala d. 17 Juni. I dag har det vid terminernas slut vanliga Akademiska rektorsombytet ägt rum, sedan afträdande rektor, Hr Prof. och Ridd. Hvasser, till dess hevistande inbudit med ett — denpa gång af flera anledningar på modersmålet — nifardadt programm, ovanligt äfven genom sin vidd, än mer genom de deruti förekommande händelsers cch ideers rikedom och vigt, och ej sällan genom framställningens bildrikhet och genialitet. — Hr Prof. och Ridd. B edmean är tillträdasrde rektor. — Nyssnämnde programm bör visserligen iäsas i sia heihet; emellertid tro vi oss uppfylla våra Läsares Önskan, då vi deru!uv meddela H. K, H. Kronprinsens tal d. VÄ denna månad på Odins hög, och vid närmaste tillfälle tilllåta oss några ytterligare lån ur deita programm. Hans Kongl. Högbet b:hagade i Nåder tilltala den akademiska ungdomen med följande ord: För ett år sedan, denna dag, besökte H. Mosjt denna stamort för Svenska namnets ära. Här, bland dess grundläggares urgsmla minnesvårdar, emottog H. Moj:t de bjertliga uttrycken af Eder tiligifvenhet, med en faders känslor då hav fianer sig omgifven af hoppfulla söner. För hans tankar ljusnade kommande dsgar, uti den anda som lifvade den studerande ungdomen, lika känslig för forntidens kraft och allvar, som bildad ech hugfull till framtidens ädla verksamhet för menskligheten och fäderneslandet. Det var denna hugnande blick som väckte Kouungens önskan att lemva Eder ett fortf-rande vedermäle af sin tillfredsställelse, och han vaide denna sinnebild af Edra forofäders högsipnriga sed, att vid deras festliga samqväm uppkalla minen af fosterlande:s bjeltar och lagstiftnre, samt att fifvade af deras efterdömen göra löften om företag, värdiga efterkommardes beröm och tscksamhet. Jag öfverlemnar nu denna skänk, som Konungens välvilja egnat åt den vid Upsala Universitet Stwuderande Ungdom. Med det fasta förtroende, som denna Ungdom alltid rättfärdigat, öfserlåter jag åt Edra hjeitan, att genom forisatta bemödancen, bereda deuna minnesgåfva en bland Eder fortlefvande betydelse, värdig den Höga G:fvarens afsigter, Edra Föräldrars och Lärares omvårdnad, samt Fäåderceslande:s förhoppningar. — Vid medlet af sistlidne vecka inträffade för en aktningsvärd borgerlig familj i vårt sambhbälle dena sorgliga händelse, att en till huset ej hörande men derstädes inlogerad och ömt vårdad ung gosse, från gårdens klappbrygga halkade i ån och drunkvade. Behofret af sysselsättning, som för välartade barn är så vanligt, lärer förmått honom och en liten dotter i huset, att företaga någon liten vattrirg. Vid vattens upphämtande ur ån lärer han nedhbalkat, och väl i början förmått fasthålla sig i den slippriga bryggkanten; men medan den unga flickar, som sjelf var för späd att hjelpa horom upp, sprungit att derom anlita andra, lärer hans styrkta svikit bonom, så att han vid deras skyndsamma ankomst hade försvunnit i det, på denna sidan, särdeles strida och djupa strömdraget. Det späda liket igeofanns, efter förnyad dykning, fastnadt mellan något på stället befiniligt pålverk i ån. Förgäfves voro de ömmaste bemödanden att brivga det åter till lifs. Den lilla gossen hade ägt ett ovanligt m:ldt cch älskvärdt lynne, hvilket för de efterlefvande än mera förbittrar saknaden: ee (Upsala Korrespondenten). Malmö den 13 Juni. En arbetkarl härstädes sa