Aftonbladet – 19 juni 1835, sida 1

UTRIKES. Slut från gårdagsbladet af Hr. Semerics tal rörande Algiers kolonisation. Jag har visat eder hvad England gjor!; och då vi bafva för oss de herrliga exempel det lemnar oss, skulle vi nu öfvergifva länder som tillhöra vss, rika och fruktbara länder! Änoou i dag bestrider man A!giers kolonisering och säger att den är omöjlig. Veten I hvar omöjligheten ligger? Jag will säga eder det; den ligger icke i Afrika utan i Paris. (Rätt bra!) Hr Salverte: Den ligger hos de skatskyldige, söm icke wlilja betala! Hr Semceric: Jag skal) straxt hafva äran svara Hr Salverte. De skattskyldige betala, jag påstår det — men gif dem tid.( He Salverte skrattar.) Facta bevisa mer än skratt. Jag vill bevisa hvad jag sagt. Det gifves tvenne sätt att behandla denna fråga — att företa-! ga den i sin helbet. eller i detalj. Jag håller nu på med det förra, och skall straxt, med Kammarens tillåtelse, komma till det senare. Jag hade den äran säga: omöjligheten att kolonisera ligger icke i Afrika utan i Paris. Förlidet år sade krigsministern eder, , att man aldrig skulle öfvergifva Ålgier. Dessa ord voro lugnande; men man har hastigt förstört deras verkar, och kolonisterna hafva hästan icke haft någon fördel deraf. I hafven skickat 39a,000 man och 28,000 matroser till Algier: I hafven hämnat vår ära och deref:er lägrat eder! på detta ställe, och, af. fruktan för de skakningar revolutionen 1830 kunde medföra i Eu:opa, hafven I beständigt hållet eder vid stranden — edra soldater blickade åt hafvet, under det Kabailerve förbärjade fälten bakom dem. Dessa tankar på ett förestående krig hafva framförallt beständigt sysselsatt eder, och hämmat alla framsieg, 1 samma ögonblick som en trygghet i besittningen visade sig, . inställde sig kolonisterve.: För närvaran de finnes Io,ooo Esropeer i Algier, deras antal skall utan tvifvel tilltag:; man måste blott icke äanu en gång förskräcka dem. Och likväl gören J detta. I förrgårs kallade till och med Hr Sade krigsministeros yttrande oklokt. Jag ser icke oklokhet annorstädes än i Hr Sades yttrande; ty om J önsken att koloniseringen måtte vinna framgång, så måsten J icke förstöra den säkerhet, som man nödvändigt måste äga, då man vill utvandra och våga sina kapitalsr. Det vore att binda händer och fötter på dessa menviskor, och sedermera slå dem för det de icke gå. Men det är just detta J gören: J stören förtroendet, J som ären kolonis erres deputerade. och uti:open sedan: men kolonister komma icke! Så mycket i afseende på koloniseringen. J sen. att Algier, denna koloni, en dag kan blifva ganska nyttig för Frankrike. J sen att jag, enligt min åsigt, vändt om frågan, emedan jag icke talar efter theo:ier utan efier facta, samlade i Marseille, på den strand der man dagligen bör talas om Algier; derifrår far man till Algier, dit kommer man från Algier, der frågar man efter nyheter från Algier; i Marseilie och Touloa talar man om Algior, liksom man i Paris talar om Fontainebleau, St. Denis och Versailles. Våra matroser gå hellre fån Marseille och Toulon till Algier, än till Paris. På 50 å Go timmar är man der. Mina Hrr, jag var i början väl icke emot Algiers kolörisering, men jag häde dock mina betänkligheter. Orsikän dertill är helt enkel: jag är född i södern, i Grasse, för hvilken ortjag har äran vara representant. Rikedomen i denna trakt består af oliver, pomeranser och fikon. Fälten äro planterade med rosor, jasminer, tuberoser och alla dessa växter; af hvilka de välläktande essenser beredas, som mina landsmän skicka till alla delar af Europa. Alla dessa artiklar finnas nu äfvin i Algier. I början förskräcktes jag öfver, att vi blott 50 titomars väg från våra kuster skulle hafva så farliga medtäflare; men då jag närmare betraktade saken, såg jag att koloniseringen var ett facium, som oss förutan; emot vår vilja eller för oss, om vi så ville; skule kommå till stånd. Jag biträdde mina medbörgares mening, och vär jag talar i detta ämne, sker det i öfverenstätnmelse med deras tänkesätt. Mina Hrr, jag fruktar att trötta Kammarens uppmärksamhet (nej! nej); men för mig är det klart, att kolonisttingen af Algier är en lätt sak. Det gifves reda otaliga detaljer, factaj obestridliga fratasveg, öm hvilkdjag kunde säga eder mycket; men, HrLäurence och mårstålk ClauZel vilja änvu tala, och jag öfrerlemnatr: ginnet åt deras patriotism och ta